Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Efter ett halvårs världskrig. Av T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förestående åtgärder från endera partens sida för att sätta fart på
spelet. I januari syntes spänningen vara på väg att söka sig utlopp
vid Belgiens och Hollands gränser, men oron lade sig lika snabbt som
den kommit. Vad som låg bakom — ett nytt drag i nervkriget eller
en tysk angreppsplan, som åter övergavs inför motpartens
beslutsamma hållning — har icke blivit klarlagt. Än mindre hava de
någon gång uppdykande ryktena om tyska planer på att öppna
operationer mot Rumänien, Danmark eller Sverige hittills blivit
sannspådda.
På sista tiden har det framför allt varit västmakterna, som enligt
pressens ryktesspridare skulle hava för avsikt att gripa initiativet
medelst en flankoperation — i norr över Skandinavien och Finland
eller i sydöst över Turkiet och Iran. I skrivande stund synes en del
tyda på att något verkligen är i görningen på den sistnämnda
skådeplatsen. Detta utesluter naturligtvis icke, att operationer samtidigt
eller förut kunna igångsättas även på den norra flanken.
Altmark-episoden och den engelska eskaderns uppträdande utanför Petsamo
och Murmankusten peka onekligen på ett tilltagande intresse för
farvattnen kring Skandinavien, den förstnämnda tilldragelsen även på
minskat hänsynstagande till de nordiska staternas önskningar och
rättigheter.
Onekligen synes man i ledande engelska kretsar icke längre hysa
samma tillit till blockadvapnets förmåga att inom överskådlig tid
bringa Tyskland på knä som vid krigsutbrottet och ej heller vara
lika övertygad om att tiden uteslutande arbetar västmakterna i
händerna. Från olika håll har det på sistone påpekats, att det rymmer
stora faror, om man låter fienden ostört exploatera Öst- och
Sydösteuropa och medelst skrämselmetoder tilltvinga sig nödvändiga varor
av sina svaga grannar. Dessutom bör det ej förbises, att ett krig av
nuvarande typ — obehag och strapatser av skilda slag för både
frontsoldater och hemmabefolkning men inga dramatiska tilldragelser,
som skänka kampen färg och spänning — måste vara ganska
påfrestande för stridsmoralen, och detta till en början förmodligen mer
i stater med det relativt fria samhällsskick, som England och
Frankrike trots allt åtnjuta. Flere symtom på dylika påfrestningar hava
också redan visat sig, även om man bör akta sig för att överdriva
deras betydelse. Daladiers förmaningar till hemmafronten äro ett
tydligt bevis härpå, de engelska evakueringsplanernas ganska uppenbara
misslyckande ett annat. I vad mån den plötsliga och
uppseendeväckande men snabbt bilagda Hore-Belishakrisen sammanhängde med
dylika känslor av missnöje med ett alltför händelselöst krig,
undandrager sig hittills åskådarens bedömande. Rent personliga
misshälligheter av skilda slag kunna mycket väl hava varit avgörande vid den
reklamskicklige krigsministerns fall.
I alla händelser synes man i England känna ett behov av mer fläkt
över krigföringen. Triumfen över Graf Spee var även ur denna
psykologiska synpunkt högeligen välkommen, och den stora, ur neutral
synpunkt rätt egendomliga publiciteten kring Altmark avsåg nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
