Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Efter ett halvårs världskrig. Av T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgodose samma behov. I bägge fallen har det varit Winston Churchill,
som stått för sensationerna, och det är tydligt, att hans prestige och
inflytande alltjämt äro i tilltagande och tendera att överskugga
premiärministerns. Med Hore-Belishas fall synes han hava blivit av med
en farlig medtävlare om positionen som krigets kraftkarl. Churehills
benägenhet för grandiosa omfattningsmanövrer över Medelhavet och
Norden är väl känd sedan det förra kriget. Därför har hans inflytande
spårats bakom de allt tätare ryktena om företag i Finland eller i
Kaukasus. Mot den senare fronten kan den goda turkiska armén och
generalerna Weygands och Wavells av allt att döma betydande
syrisk-egyptiska härsmakt sättas in. Ovissare är, om västmakterna
ännu förfoga över tillräckliga resurser för ett företag, i form av
undsättning åt Finland, mot Rysslands nordfront. För Sverige och Norge
kunna dessa spörsmål bliva av avgörande natur när som helst. Det
är ganska tydligt, att i Frankrike en mycket stark opinion numera
betraktar Ryssland som fiendens uppenbara bundsförvant och önskar
drabba Tysklands prestige och råvaruresurser genom att besvara
Stalins finska rövartåg med ett förkrossande slag mot det röda väldet.
Även i England existerar otvivelaktigt en dylik meningsriktning,
men den har hittills rönt motstånd både från
imperialistisk-isolationistiska kretsar och från en del akademiska radikaler, som trots allt
lida av en viss klockarkärlek till Ryssland. En sådan tidskrift som
New Statesman and Nation uttrycker, ofta på ett ganska muntrande
sätt, sistnämnda bourbonska sinnesart. Divergenserna på ytan behöva
dock ej utesluta, att Englands val möjligen redan kan vara träffat.
Skulle de sista alarmmeddelandena från Turkiet vara sanna, vilket
dock synes tvivelaktigt, skulle de snarast peka i riktning mot en
stundande stor aktion.
Hur stämningarna och planerna te sig i Tyskland efter det gångna
halvåret, är av naturliga skäl ännu svårare att urskilja än i fråga
om västmakterna. Att den inre fronten även där bereder vissa
svårigheter, synes troligt, allra helst om man tager i betraktande en sådan
omständighet som mystiken kring Hitlers efter en ovanligt lång
tystnad hållna januarital. Om den initiativlösa krigföringen till lands
beror på välberäknad planmässighet eller på att de uppgjorda
planerna slagit fel, kan endast framtiden utvisa.
Uppenbart är, att den nuvarande ovissa situationen rymmer mycket
stora faror för en stat med Sveriges geografiska läge. Till viss del
skulle dessa risker — men ingalunda faran från öster — försvinna,
om kriget på allvar blossade upp på västfronten eller i Orienten.
Men så länge en dylik höggradig militär aktivitet ej inträtt i väster
eller sydöst, är det också tydligt — ehuru det svenska
utrikesutskottets ordförande i sitt senaste tal ej ansåg behövligt att ens nämna
dessa faror — att regeringens masterly inactivity i Finland kan
utsätta oss för att snabbare, än allmänheten nu tror, nödgas taga parti
i ett krig mellan England, Frankrike och Finland på den ena sidan
samt Ryssland och Tyskland på den andra. Därmed skulle vad herr
Sandler kallade neutralitetsidiotin hava löpt linan ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
