Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Epilogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Storbritannien genom Churchill öppnade sin kampanj för
utvidgningen av krigsfronten till de neutrala staterna, rubbades en av
de angivna förutsättningarna, och om Tysklands hållning kunde
aldrig någon annan säker hållpunkt skaffas än att Sverige i bästa
fall skulle ha avstängts från tillförsel av viktiga förnödenheter,
något som i sin tur skulle ha ökat vårt beroende av västmakterna.
Även om dessa beräkningar från officiellt håll både framställts
olika och kunde värderas olika, ansågo vi det icke möjligt att
negligera de angivna allvarliga riskerna för Sveriges indragande
i stormaktskriget. När man nu besinnar, att Englands kränkande
av det norska territorialvattnet och Tysklands angrepp på Norge
skett trots att Finlandsfrågan likviderats och utan något samband
med denna, kan det svårligen hävdas att regeringen bedömde
läget för mörkt. Det var nog ingen billig undanflykt, när statsrådet
Domö i sitt Malmötal i slutet av februari yttrade att Sverige kan
ha sitt krig kvar, sedan eller om Finland lyckats vinna fred. Ej
ens Finland kunde med någon större säkerhet se sin räddning i
Fennoskandiens uppslutning kring västmakterna, ty Finland hade
då inom sina egna gränser måst föra krig både mot Ryssland och
Tyskland, med stor risk att demoleras.
När den interventionistiska stämningen i Sverige mot slutet av
kriget förtunnades, berodde det alltså ej på försvagad känsla för
Sveriges ansvar. Den stora tillströmningen av militära och civila
frivilliga under de sista krigsveckorna talade i sin mån ett
motsatt språk.
Man kan ställa sig frågan, hur Sverige skulle ha handlat, om det
tysk-finska kriget pågått isolerat och Sverige haft ryggen fri.
Sannolikt skulle opinionen i Sverige ha varit mycket delad, ty
intet litet fredligt land kastar sig tveklöst ut i krigets kaos. Men
den starka, spontana folkstämningen för Finland, manifesterad
i den månggrenade hjälpverksamheten, skulle i sådant fall — det
är vår bestämda tro — icke ha kunnat förenas med en passiv åsyn
av Finlands lemlästande.
Om meningsbrytningarna kring interventionsfrågan numera
till en följd av utvecklingens eget svar mattats både i Sverige och
Finland, hindrar detta icke i enskildheter välgrundad kritik av
vårt lands officiella hållning. Det är sannolikt icke möjligt att
hävda, att Sveriges bristande försvarsförberedelser ensamt varit
avgörande för att Sverige ställde sig utanför kriget, ty faran för
storkrigets överflyttning hit hade alltid funnits, men ett bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
