Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Epilogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rustat Sverige skulle i vart fall ha kunnat leverera större
materiell hjälp. Huruvida Sverige under månaderna före
krigsutbrottet inlade all tänkbar kraft i sitt diplomatiska stöd åt Finland
står ännu öppet. Frivilligfrågan beröres på annan plats i detta
häfte. Olika uppfattningar finnas om den anslutning, som
frivilligrörelsen kunnat få med ett raskare grepp av den förra
regeringen och ett starkare stöd av samlingsregeringen; men även om
det är sant att ingen frivillig hindrats att gå ut, kunde regeringen
och det socialdemokratiska partiet närstående ha inlagt större
positivt intresse att skyndsamt främja rörelsens utväxande.
Slutligen ha regeringens — främst statsministerns men ej blott
dennes utan även utrikesministerns och jordbruksministerns —
uttalanden ibland varit föga lyckliga, därför att de varit föga ägnade
att samla opinionen och stärka leden i Sverige.
Utan att vilja riva upp en partipolitisk strid måste vi i denna
korta resumé särskilt fastslå statsministerns bristande omdöme i
sina deklarationer. I slutet av november ville han anställa en
offentlig utrikespolitisk debatt, trots att man då omöjligen kunnat
undgå att för Ryssland kungöra den neutrala hållning, som den
gamla koalitionsregeringen beslutat inta i händelse av ett
ryskt-finskt krig; hr Bagge klandrades mycket för att han reste
motstånd mot en offentlig debatt och lyckades i detta sitt uppsåt, men
när det ryska överfallet en vecka efteråt kom, borde ingen ha
varit tacksammare än statsministern för att en offentlig
neutralitetsdeklaration före krigsutbrottet inhiberades. Den
16-februarikommunikén med dess kallt avfattade nej till sändandet av militära
förband kom lika olägligt med hänsyn till de då pågående
fredsförhandlingarna. Och utställandet i pressen till allmänhetens
beskådande av tacksägelsebreven var i allt sitt utvädrande av
svenska folkets mest instängda luft en föga uppbygglig akt. Om
statsministerns informationsverksamhet varit av den art, att den
kunnat mera skada än gagna det gemensamma intresset, är det
vilseledande av statsministern att intala sig att klandret och
missnöjet hade en partipolitisk biavsikt. Och fastän kritiken ibland
sköt över målet, framfördes den dock i första hand av de kretsar,
som burit den tyngsta bördan i hjälparbetet för Finland och som
mera intresserade sig för Nordens trångmål än för svensk
inrikespolitik.
Det fanns i Sverige efter kriget en i alla kretsar levande vilja
att bidra till Finlands återuppbyggande. Från ledande håll hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
