Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - 1918 Och 1940. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan reaktion är emellertid långt vanligare. Den består i
att man försöker svänga sig och komma ifrån det tråkiga samt
intalar sig själv och i den mån det går även andra att allt i grund
och botten är och varit tämligen bra. Alldeles oavsett frågan om
den kritik som riktats mot excellensen Hansson i Finlandsfrågan
varit berättigad eller till någon del skjutit över målet, alldeles
oavsett att den väsentligen endast tjänat att återuppbygga hans
ett ögonblick måhända något osäkra position, är det typiskt att
den mött ett sådant motstånd som den gjort. Kritik mot honom
är kritik mot genomsnittssvensken; och den sortens kritik ha vi
blivit alltför bortskämda för att tåla. I stället draga vi oss
tillbaka i skyddet av vår egen okunnighet om vad som förekommit,
men sätta tron framför vetandet i ljudliga betyganden av att vår
politik helt säkert varit klok och att allt kommer att sluta väl,
utan större uppoffringar från vår sida.
Naturligtvis är detta det farligaste som kan ske med oss. Vi ha
ej dragits från avgrundens brant; vi stå där ännu, och jorden
rinner sakta bort under våra fötter. Det är hög tid att vi väckas
ur vår lättjefulla självbelåtenhet och tvingas att visa politisk
ansvarskänsla, offervilja och handlingskraft. Dessa egenskaper
utvecklas icke genom att man enbart och utan diskussion »litar på
regeringen», men ej heller genom måttlös och okunnig
hetskampanj mot regeringen eller enskilda regeringsledamöter. En
regering kan i ett demokratiskt land — i motsats mot vad som är fallet
i en diktatur! — ha lov att misslyckas, blott den sedan också visar
förmåga att lära av sina misslyckanden, och ej hör till dem som
ingenting lärt och ingenting glömt, som icke förmå höja sig till
några nya idéer utan blott vältra sig i självbelåtenhet. Ännu är
det dock långt ifrån klart att våra ledare äro något annat än
typiska företrädare för sitt eget folk. Det är detta som måste i
grund förändras, och regeringens skyldighet är det att ej minst i
handling visa vägen. Vi måste tänka själva, och vi måste lära oss
att hålla måtta i både beundran och kritik. Vi måste slutligen
koncentrera vår kraft och vår uppmärksamhet på vårt läge i
världspolitiken. Sveriges ledareställning i Norden är icke något som vi
kunna plocka fram till paradbruk vid högtidliga tillfällen, utan
en uppgift och ett ansvar som alltid åligga oss, vare sig detta är
oss till hugnad eller ej.
Fördenskull få vi å andra sidan ej bortse från att vi verkligen
måste ha något att leva och dö för. Sverige står med ansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
