Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Steppernas rike. Av Herman Gummerus - René Grousset: L’Empire des steppes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha så mycket att berätta, Timur Lenks (Tamerlans) efemära
erövringar, hans kamp mot de osmaniska turkarna, hans legendariska
grymhet mot sina besegrade fiender (kapitel II i Groussets bok). I
kapitel III, »De sista mongolerna», befinna vi oss åter på obekant
mark. Mycket litet får man i vanliga kompendier veta t. ex. om »Den
gyllene horden» i Ryssland och om kanaten Krim, Astrakan och
Kasan, vilka nästan alltid beröras endast i sammanhang med
Rysslands historia.
Det tillhör en orientalist att bedöma René Groussets arbete. En
vanlig läsare imponeras av dess utomordentliga, stundom rent av
tröttande rikedom på fakta och av den ingående kännedom om
källmaterialet, som han spårar på varje sida, även om han icke är i
stånd att värdesätta författarens kritiska omdöme. I vissa partier
av boken måste man fråga sig, om icke författaren hade bort något
knappa in på de enformiga krigshistoriska detaljerna för att i stället
ägna större uppmärksamhet åt kulturhistorien.
En fråga som tränger sig på läsaren gäller rasens inflytande på
det tusenåriga drama, som upprullas för honom i denna bok om
»steppernas rike». Grousset tyckes vara benägen att snarare
underskatta än överskatta dess betydelse. Rasolikheterna mellan
indoeuropéer, mongoler och turkar spela för honom en jämförelsevis
underordnad roll, medan de geografiska och klimatiska betingelserna
träda i förgrunden. I det primitiva nomadtillståndet liknade de
varandra i hög grad. De voro alla råa, grymma och svårstyrda, ända
tills de råkade under inflytandet av de högre civiliserade folk med
fasta boningsplatser, vilkas land de erövrade och vilka de
obarmhärtigt massakrerade, förstörande deras blomstrande odling. Men
efter att ha övergivit sitt nomadiserande liv såsom invånare i de
erövrade länderna, förlorade de nästan regelbundet sin krigiska
styrka och föllo i sin tur offer för nytillströmmande nomadfolks
anfall. Ofta se vi dem absorberas av den civiliserade befolkning, som
de tidigare underkuvat. Så gick det t. ex. med mongolerna i Kina.
I Främre orienten däremot ha mongolerna icke kvarlämnat andra
synliga spår av sitt herravälde än ruinerna av några byggnader, som
uppförts av deras härskare, och den hemska ödeläggelsen av trakter,
som aldrig mera återvunnit sin forna blomstring.
Det råder för närvarande en tendens att rentvå de mongoliska
stammarna från beskyllningen för att ha kunnat förstöra men icke
återuppbygga vad de i sitt primitiva råhetstillstånd tillintetgjort.
Man anför som bevis på deras konstruktiva förmåga den förträffliga
samhälls- och statsorganisationen i Kubilais rike, men man bör icke
glömma, att denne snillrike härskare hade tillägnat sig den kinesiska
kulturen och att han hade endast få verkliga mongoler bland sina
ämbetsmän. Vilka spår av sig själva ha mongolerna kvarlämnat i
Ryssland? Deras herravälde där har notoriskt för en tid av mer än
två sekler fördröjt och, såsom man är frestad att påstå, för all
framtid förgiftat det ryska folkets nationella och kulturella utveckling.
Mongolväldet alstrade i Ryssland hos dess styrande klass och även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
