Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1940 - Landstormens skolkompanier. Av Krister Hanell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot urvalsprinciperna vid inkallelserna till denna utbildning kunna
väl i stort sett inga berättigade anmärkningar göras. Att man i
några fall ställde sig undrande skall inte bestridas, men sådana voro
att döma efter erfarenheterna vid mitt förband rent av förvånande
få. Andra fall, där vederbörandes lämplighet var god nog men där
hans inkallelse medförde kännbara olägenheter på annat sätt,
rättades till. Ett par av de inkallade, som visade sig vara inte alltför
betydande men ändå ingalunda oväsentliga led i traktens
livsmedelshushållning, blevo hemsända så snart förhållandet klarlagts.
Förläggning, utrustning och förplägnad voro så goda, som man
under förhandenvarande omständigheter rimligen kan begära. Vad
särskilt mathållningen beträffar, så låg den på ett anmärkningsvärt
högt plan. Från andra håll har det klagats just på denna punkt, och
det är klart nog, att förhållandena kunna gestalta sig ytterst olika
på olika platser. Det är också möjligt, att vi kommo att bli särskilt
gynnade, och det är naturligtvis lika oriktigt att generalisera på
denna sidan som på den andra. Påpekas bör emellertid, att
utspisningen skedde från kokvagn och sköttes av värnpliktig personal,
dock med understöd av lottor, vilka här som alltid ådagalade sitt
intresse för landstormen och sin beredvillighet till en osjälvisk och
ingalunda lätt arbetsinsats.
Mot de goda yttre anordningarna svarade också den anda, som
härskade på kompaniet. Den kommer säkerligen att stå som det
starkaste minnet från dessa egendomliga septemberveckor.
Sammansättningen var mycket heterogen. Män av de mest olika yrken och i de
mest skiftande ekonomiska villkor funnos här, men de besjälades
praktiskt taget alla utan undantag av samma fasta beslutsamhet att
göra det bästa möjliga av situationen, sådan den nu förelåg. Den
oro och ängslan som ständigt fanns i bakgrunden gjorde sig mycket
starkare förnimbar ute i den civila världen än inom förläggningen.
Här visste man, vad man hade att rätta sig efter, och bedömde därför
läget kallare.
Voro alltså de yttre förhållandena redan från början gynnsamma
nog, så var det under den första tiden desto sämre ställt i ett annat
avseende. Det för den militära utbildningen allra viktigaste,
nämligen plutonsbefälet, fanns endast i otillräckligt antal. Att
utbildningen under sådana förhållanden till en början såg ut att bli
tämligen illusorisk, säger sig självt. Visserligen utsågos pluton- och
gruppchefer bland de inkallade själva, men leda utbildningen kunde
de naturligtvis inte, och att den löjtnant, som var tilldelad
kompaniet och som var både intresserad och duglig, skulle ha kunnat
ensam sköta ett antal plutoner torde knappt kunna anses rimligt, i
synnerhet som plutonerna hade olika utrustning.
Här brast alltså organisationen på en mycket väsentlig punkt.
Även detta fel blev emellertid rättat och det blev snabbt rättat. Från
och med andra veckans början hade varje pluton sin instruktör, och
det sattes igång en metodisk utbildning för att väcka till liv igen
insomnade färdigheter från den första värnpliktens tid. De militära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
