Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nordens hemsökelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Troligen har man nu i Finland en mera desillusionerad
uppfattning om den utlovade västmaktshjälpens effektivitet än man med
plausibla skäl ägde under det rysk-finska krigets gång. Det
säger något, att engelsmännen under ett par veckors tid ej hunno
landsätta ens en hel division i Norge, d. v. s. ungefär så
mycket som det antal, som vid det finsk-ryska krigets slut
anmälts som svenska frivilliga. Det kan heller inte imponera, när
den hjälp, till vilken så stora utfästelser knutits, huvudsakligen
hämtades ur territorialarmén. Ännu mindre stärktes tilliten av
det sätt, varpå den norska armén lämnats i sticket för att strida
sin ensamma hopplösa kamp mot övermakten. Det är möjligt att
England och Frankrike inhämta det försprång, som axelmakterna
fått genom att tidigt inrikta hela sin rast- och rolösa energi på
det militära och härför utnyttjat all den autoritära statens
koncentrerade kraft; det är tänkbart att deras blockadvapen i längden
kan bli effektivt; det är tydligt att de för stunden dekapiterat
sig själva när de dragit sig för att följa Tysklands exempel att
ockupera länder i och för ombaseringar; det är knappast heller
en rimlig uppgift de påtagit sig, när de från sitt periferiska läge
uppställt som mål att konservera kontinentens gränser. Men det
är ostridigt att deras hittillsvarande krigföring ytterligare
avtrubbat förtroendet till deras förmåga att effektivt bringa utlovad
hjälp och därför kan få världshistoriska följdverkningar.
För Norden är det en bitter tragik att tänka sig, att den
solidariska försvarstanken skulle vakna till liv och vinna en stark
resonans först när det var för sent. Med sammantagen styrka,
icke minst i fråga om flyget, skulle ett militärt starkt rustat
Norden ha kunnat skapa respekt för den neutralitet, som efter
Napoleonkrigen blivit ej enbart en tradition utan nästan en religion
för våra folk. Givetvis hade denna styrka aldrig kunnat bringas
upp i paritet med en stormakts, men den kunde ha gjorts så stark,
att en makt betänkt sig mer än en gång innan den gått till aktion.
Vad Schweiz, Belgien och Holland, ja, även Balkanstaterna haft
råd till hade varit icke mindre rättfärdigat här, där välståndet
stått relativt högt. I stället för att gemensamt försvara sig fick
Norden nu uppleva den världshistoriska smäleken att två stater
bokstavligen erövrades på några timmar och i ett svep. Och
Sverige har efter denna uppfläkning av Norden fått ungefär samma
inklämda ställning som Polen hade efter Tjeckoslovakiets
ockuperande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
