Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nordens hemsökelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Sverige måste alla krafter nu inriktas på att samfällt föra
landet genom alla vanskligheter och prövningar. Ansvaret för
bristande framsynthet får fördelas, när det blir tid för att processa.
Hur många underlåtenhetssynder den svenska demokratien än
äger på sitt försvarskonto, har den dock aldrig gjort sig skyldig
till sådana försummelser som det självuppgivande Danmark och
det på andras hjälp litande Norge. Och den svenska demokratien
visade också en anspänningskraft, när partierna i december
etablerade sin samling i regeringsställning. Tidigare försök i
Danmark och Norge att under kriget suspendera partistyret strandade
på de maktägandes högdragna villkor; när en samlingsregering
slutligen bildades i Danmark, vajade hakkorsfanan redan över
hela landet, och när »förstärkningsmän» från andra partier
inkallades i den norska regeringen, var denna redan hemlös och
jagades från plats till plats. Det har uppgivits, att Stauning ville
nedlägga regeringschefsposten, när hans förslag om
mobiliseringsorder efter intågets början ej vann konungens godkännande; likaså
har det sagts att Nygaardsvold i Hamar skulle ha erbjudit
stortingspresidenten Hambro statsministerposten. Man skulle ha
förstått, om demissionsansökningarna i bägge fallen kommit en dag
tidigare och före faran; men det skulle ha stridit mot den
ansvarighetslära, som demokratien hyllar, om de, som buro ansvaret
för den trots alla stormvarningar exempellöst svaga beredskapen,
skulle ha fått undandra sig följderna härav.
Om norrmännens krigiska insatser må Sverige, så länge det får
leva i fred, ej för hårt döma. Om norrmännen icke varit några
finnar, så ha tyskarna icke heller varit några ryssar. Den norska
militärorganisationens brister göra det nu dock lättare att förstå, att
Karl Johan vid fälttåget mot Norge 1814 så hastigt fick
kapitulationskonventionen i Moss till stånd. Liksom det rysk-finska kriget
bragte i erinran den samlade styrka, som det kring Bottenhavet
samlade svensk-finska väldet under 600 år ådagalade, så har även
det tysk-norska kriget kommit tankarna att gå tillbaka till den
svensk-norska unionen. Denna vilade visserligen på en ganska
bräcklig militär grund, om man dömer efter paragrafer, men den
byggde på försvarspolitiska realiteter, ehuru dessa alltid
sorgfälligt avskärmades i den lidelsefulla unionsdebatten. Så sent som
för ett år sedan bemödade sig historikern Halvdan Koht vid ett
vetenskapligt föredrag i Stockholm om unionens naturnödvändigt
betingade upplösning att abstrahera sig från detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
