Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litvinoff och freden. Av Carl Arvid Hessler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återupprätta det gamla Ryssland. Knappt hade dessa styrkor försvunnit
förrän Frankrike gav sitt stöd åt Polen i dess krig mot
Sovjetunionen. Och ingen regerings röst höjdes för att folkförbundet
skulle ingripa och hindra fientligheterna. Genève förblev passivt.
Därmed hade det avslöjat att det helt dominerades av
västmakternas vilja, sade herrarna i Kreml. De skrattade åt
folkförbundets anspråk på att vara en organisation för fred och rättvisa.
»Jag kan knappast avstå från ett verkligt Homeriskt skratt, när
jag hör en del vismän, som försöka övertyga oss om att inträde i
folkförbundet är en garanti och kunde vara till nytta för oss för
att hindra isolering.» Tjitjerin höll före att effekten skulle bli
den rent motsatta. Sovjetunionens säkerhet skulle minskas
snarare än ökas. »Anslutning till Nationernas förbund skulle endast
hjälpa till att stärka de staters makt, som ha det dominerande
inflytandet i Europa.»
Tjitjerin lyckades icke förhindra Tysklands anslutning till
folkförbundet. Men han lyckades genomdriva att Rapallotraktaten
bekräftades. Han fick den också förstärkt på ett sådant sätt, att
Tyskland näppeligen kunde tillämpa sanktionsparagrafen, om
denna skulle komma att användas mot Ryssland. De båda
länderna lovade varandra att icke ansluta sig till några fientliga
koalitioner eller deltaga i någon ekonomisk eller finansiell
bojkott, som organiserades mot någon av dem. Därmed hade Tjitjerin
lagt en ny grund för den vänskap med Tyskland, som för honom
framstod som den ryska utrikespolitikens replipunkt.
Men Tjitjerins roll som utrikeskommissarie tycktes snart
slutspelad. Hans hälsa var bruten. När Ryssland långt om länge
antog en inbjudan att deltaga i diskussionen om nedrustning, då
var det icke Tjitjerin som begav sig åstad till Genève. Till ryskt
ombud utsågs Maxime Litvinoff.
Litvinoff for icke direkt till Genève. Han gjorde ett uppehåll i
Berlin. I franska kretsar såg man häri ett varsel om att Ryssland
skulle komma att stödja den tyska parollen »avrustning och
jämlikhet» men icke den franska »avrustning på grundval av
säkerhet». Och inför journalisterna i Berlin gjorde Litvinoff ett
uttalande, som ytterligare avkylde stämningen i Genève.
»Sovjetregeringen», sade han till pressmännen, »har aldrig dolt sin brist
på förtroende till de kapitalistiska ländernas redobogenhet att
förstöra krigets system mellan nationerna och konsekvent
förverkliga avrustningen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
