Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litvinoff och freden. Av Carl Arvid Hessler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När följande session öppnades i mars 1928 presenterade han ett
utarbetat förslag på 63 artiklar. Turkiets och Tysklands
delegater voro de enda, som togo förslaget på allvar. »Jag måste
bekänna», sade greve Bernsdorff, »att jag i sovjetförslaget har
funnit några mycket intressanta idéer, som synas mig förtjänta av
den mest noggranna uppmärksamhet». Han tillade, att han
fullständigt samtyckte till de punkter i sovjetförslaget, som avsågo
att eliminera alla militära faktorer av aggressiv natur. Därmed
var ådagalagt att Ryssland och Tyskland befunno sig på samma
linje i nedrustningsfrågan. De voro båda motståndare till den
franska doktrinen »säkerhet först, nedrustning sedan». De
betecknade nedrustningen som den enda verkliga säkerheten.
Några månader senare skrevs ett nytt blad i fredsarbetets
historia. I augusti 1928 blev Kellogpakten undertecknad i Paris.
Paktens syfte var en allmän »krigets bannlysning». Kriget blev
högtidligen fördömt som redskap för nationell politik. Pakten
skulle stå öppen för allmän anslutning och den skulle träda i
kraft, först när samtliga de ursprungliga kontrahenternas
ratifikationer deponerats i Washington, d. v. s. först i juli 1929. Till
den högtidliga akten i Paris hade Sovjetunionen icke inbjudits.
Litvinoff tog då ett eget initiativ. Han föreslog Polen, Rumänien
och de tre randstaterna att samman med Sovjet underteckna ett
protokoll, varigenom Kellogpakten med dess högtidliga
fördömande av krig i förtid trädde i kraft för dessa stater. Den 9
februari 1929 ägde undertecknandet rum i Moskva. Det var i
opposition mot Tjitjerin, som Litvinoff genomdrev denna nya linje
i rysk utrikespolitik. Den bebådade ett nytt och bättre
förhållande till Rumänien. Allt sedan kriget hade Sovjets hållning
dikterats av att det vägrade att erkänna Rumäniens införlivande
av Bessarabien. Sovjetregeringen hade icke funnit för gott att
över huvud inleda diplomatiska eller ekonomiska förbindelser
med sin granne i sydväst. Med sitt initiativ ville Litvinoff visa,
att man från ryskt håll icke tänkte sig en lösning av den
bessarabiska frågan med maktmedel. Även i förhållande till Polen
betydde Litvinoffprotokollet ett viktigt steg mot avspänning.
Halvannat år förflöt. Så kom i september 1930 nyheten att
Hitler vunnit sin första stora valseger. Antalet nationalsocialister
i den tyska riksdagen sprang plötsligt upp från tolv till
etthundrasju. Hitler var vorden en politisk maktfaktor av första
ordningen. Om målet för hans strävan kunde ingen ovisshet råda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
