Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litvinoff och freden. Av Carl Arvid Hessler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doktriner och politiska system. Det ena nödvändiga var fredens
tryggande. Var resonemanget hållbart? Som god katolik svarade
de Valera nej, när frågan nästa dag togs upp i
förbundsförsamlingen. »Ingen politik, som är i någon mening real, kan bortse
från hänsyn till människolivets mening och det mål, som
människans existens är avsedd att tjäna.» Allenast vördnad för
abstrakta ideal och principer är dömd att falla samman inför
angreppen från de mänskliga lidelserna, om icke ett översinnligt
motiv ingriper och stöder den. De millioner och åter millioner av
Christi bekännare, för vilka Motta talat, hade gripits av farhågor
inför det, som nu skedde i Genève. De Valera ville för sin del icke
ställa sig helt avvisande till Sovjets anslutning. Men han
hoppades, att en sådan försäkran om religiös frihet som tidigare
beviljats amerikanska medborgare skulle ges även åt andra länders
undersåtar och det ryska folket självt. Det var de Valeras fasta
övertygelse, att om en sådan försäkran icke gavs skulle Sovjets
medlemskap icke trygga freden. Fred kunde tryggas endast på
grundval av folkens goda vilja gentemot varandra. Men det
kunde icke finnas någon god vilja, då människor sågo de ting
angripas, som betydde mest för dem i livet.
När omröstningen kom voro de icke många de stater, som
radikalt förnekade Sovjets goda vilja. Holland, Portugal och Schweiz
fingo ensamma stå för ett tveklöst nej. Bakom dem anade man
Vatikanen. Sju stater avstodo från att rösta. Men den majoritet
man behövde var tryggad och dörrarna kunde slås upp för den
ryska delegationen med Litvinoff i spetsen. Rickard Sandler,
presidenten vid denna session, hälsade dem. »Jag känner mig icke
kallad att söka värdera betydelsen av den händelse som timar i
dag», yttrade Sandler bland annat. »Det är framtiden förbehållet
att visa oss alla dess konsekvenser för mänsklighetens öde.» Men
sin plikt likmätigt förklarade Sandler, att dagen markerade en
milstolpe i folkförbundets historia.
Litvinoff besteg talarstolen och hälsade den församling, som
man i Kreml förr i världen hedrat med namnet
»bourgeoisiekonsortiet». Litvinoff kunde icke underlåta att påminna om den
fientlighet man visat hans land under dess första år. Då hade
man givit prov icke bara på teoretiskt ogillande. Men nu var
läget ett annat. Nu var det lyckligtvis så, konstaterade Litvinoff,
att man bland de betydande staternas representanter icke längre
mötte någon, som önskade ignorera eller isolera Sovjet. Litvinoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
