Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litvinoff och freden. Av Carl Arvid Hessler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huset, och han hade hävdat att ingen imperialism vore mera rå,
mera barbarisk, mera blodig än den ryska. Hos kejsarinnan
Katarina hade han funnit tre av riktlinjerna för tsarismens
senare utrikespolitik. De voro att annektera hela Polen, att erövra
Finland och att hetsa upp Balkanfolken mot Turkiet för att sedan
kunna slå dem under sig under sken av deras befrielse.[1] Lenin,
hans lärjunge Zinovjev och de andra gammalkommunisterna
fördömde imperialism och erövringskrig. Men i Stalins Ryssland
har en ny historietolkning lancerats. I dag erkänner bolsjevismen
alla gestalter i det förflutna, som tjänat Rysslands tekniska och
ekonomiska framåtskridande och som hävdat Rysslands ställning
i världen. Nu få de ryska barnen lära sig, att Peter den store
med utomordentlig energi grep sig denna uppgift an. Han byggde
fabriker och verkstäder för att höja det ryska samhället till
västerländsk nivå och han förde Ryssland på bred front fram till
Östersjön. Med sovjetregeringens goda minne producerades och spreds
för ett par år sedan en film om »Tsar Peter», där nästan allt vad
han företog sig blev välvilligt skildrat. Peter den store och
kejsarinnan Katarina, arvtagerskan till hans politik, äro vordna
historiska förebilder för ungdomen i Sovjetryssland.
I september 1938 bragtes ett av Östeuropas mest brännande
problem till en lösning i München. Litvinoff blev icke ens
tillfrågad om sin mening. Den man, som varit mera angelägen än
kanske någon annan att åvägabringa en kollektiv behandling av
de internationella frågorna, han ställdes nu helt utanför. Man
kan förmoda, att Münchenmötet gav upphov till en omprövning
av Sovjets utrikespolitik. Efter Prags fall följde en serie
händelser, som ökade misstämningen i Moskva. Från London kom ett
förslag om en fyrmaktsdeklaration, undertecknad av England,
Frankrike, Ryssland och Polen. Men Polen vägrade att gå
samman med Ryssland, och London valde då att fortsätta
förhandlingarna med Warszawa. På nytt hade Moskva lämnats utanför.
Pravda gav uttryck åt det starkaste missnöje. England och
Frankrike, skrev tidningen, önska tydligen förmå Hitler att följa
i Carl XII:s och Napoleons fotspår. De vilja se honom marschera
in i Ryssland för att där lida nederlag.
En månad senare, den 3 maj, beviljades Litvinoff avsked från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
