Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Rysslands nya imperialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp den tidigare ryska imperialismens metoder. Året 1939 är en
milstolpe i det revolutionära Rysslands historia. Det betecknar den
definitiva vändpunkten, ett återfall i de gamla välkända metoderna.
Återfallet kom emellertid knappast överraskande.
Paul Olberg, en ursprungligen mensjevikisk rysk författare och
journalist, som förlorat bägge sina barn under rensningarna i Sovjet
och som sedan lång tid tillbaka är verksam i Sverige, har nu i en
volym med titeln »Rysslands nya imperialism» framlagt fakta kring
den ryska nationalitetspolitiken och dragit upp linjerna i den
utveckling, som fört till den nya imperialismen. Han har därvid kunnat
stödja sig på ryska originaldokument, framför allt rörande
Kaukasien, som han väl känner genom studiebesök. De olika kaukasiska
nationaliteterna ha dock fått ett oproportionerligt stort utrymme i
den eljest väldisponerade boken, medan däremot andra folk, främst
turkfolken och mongolerna, som äro kvantitativt mycket mera
betydande än de kaukasiska folken, ha skjutits åt sidan.
Olbergs bok är en propagandabok. Författaren vill med exempel
från nationaliteternas i Sovjetryssland historia visa, vilken fara som
hotar de små demokratiska nationerna från den nya sovjetryska
imperialismen. Därför kommer också de baltiska staterna och Finland
att stå i förgrunden. Olberg skisserar den nya ryska imperialismens
krigsmål, vilka enligt honom skulle innebära fri tillgång till
Atlanten, herravälde över den svenska malmen och de skandinaviska
råvarorna. Han diskuterar Stalins och Hitlers möjligheter att kunna
bringa Englands världsherravälde i skakning och betydelsen av
vägen till Indien via Afghanistan och Iran. Han betonar den
sovjetryska uppfattningen om Stalin som en efterföljare till Peter den
store. Visserligen har Stalin gjort motsatsen till vad Peter gjorde —
han har stängt fönstret till Europa — men han har dock liknande
storryska planer som Peter. Till slut deklarerar Olberg sin
uppfattning om idealutgången av den nuvarande krisen för Rysslands
vidkommande: Den dag skall randas, då det ryska folket skall inse, att
det icke hotas av någon fara att underkuvas av andra folk utan att
tvärtom de egna förtryckarna äro Rysslands olycka. Denna dag
kommer att förebåda friheten för det ryska folket och för jätterikets
många nationaliteter. Ett fritt, demokratiskt Ryssland skulle utgöra
en borgen för en god sammanlevnad med grannarna och för
Europas fred.
Förordet till Olbergs arbete är skrivet av Z. Höglund. Det är
typiskt för denna upprörda tid, då ideologierna falla och då man söker
sig nya banor eller tillbaka i gamla. Inledningsorden äro skarpt
formulerade: »Den bolsjevikiska imperialismen har visat sig farligare
och hänsynslösare än den tsarryska imperialismen. Den har helt
accepterat den tsaristiska nationalismens program, men de metoder,
bolsjevismen använder för att förverkliga detta program äro
ofantligt mycket skickligare, mer raffinerade och brutalare... Den gamla
tsarismen kunde trots sina oerhörda folkresurser och sin
imperialistiska inställning aldrig bli en sådan fara för Västerlandet som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
