Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Den bulgariska gåtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att göra sig hörd; ungefär en tredjedel av sobranjens ledamöter har
beräknats stå utanför regeringspartiet. Och man kan lätt förstå att
Kjosseivanov motsatte sig att rasera den politiska byggnad som han
själv med stor omsorg uppfört och vidmakthållit, även om konungen
ansåg att tiden för återgång till ett demokratiskt statsskick nu
vore inne.
Det är möjligt, att kung Boris, som utan tvivel står i mycket god
kontakt med sitt folk, bedömt läget riktigt i detta avseende. Men det
verkar föga sannolikt, att situationen i Europa och särskilt i
Sydösteuropa skulle göra det välbetänkt att plötsligt lägga om hela det
politiska systemet i Bulgarien.
Bulgarien befann sig i början av februari, alltså kort före
ministerkrisen, i ett ganska delikat läge. Till Moskva hade ett närmande ägt
rum redan på hösten och fört till ett preliminärt handelsavtal av
mycket omfattande natur. Synbarligen räknade man också i Sofia
med att få ryskt understöd för de främst mot Rumänien riktade
bulgariska revisionskraven. Efter jul hade emellertid turkiskt
inflytande börjat neutralisera det ryska, och intensiva förhandlingar
fördes mellan de turkiska och bulgariska statsmännen både före och efter
Belgradmötet. Turkiets biträdande utrikesminister Menemendsjoglu
vistades flera dagar i Sofia på hemväg från London, och
utrikesministern själv, Saradjoglu, gjorde uppehåll därstädes både på resan
till och från Belgrad. Bägge de turkiska statsmännen hade långa
konferenser icke blott med Kjosseivanov utan även med kung Boris.
Resultatet blev ett påtagligt närmande mellan de båda
grannländerna, som redan dessförinnan bilagt tidigare tvistefrågor, och detta
fick till följd att Balkanförbundet intog en välvilligare hållning
gentemot Bulgarien över huvud. Det ekonomiska samarbete mellan
förbundsstaterna, som beslöts på Belgradmötet, torde sålunda utvidgas
till att också omfatta Bulgarien. Omedelbart efter mötet avreste
också en bulgarisk handelsdelegation till Belgrad, och en jugoslavisk
delegation skall återgälda visiten. Och den rumänska finansministern
Constantinescu har nyligen varit i Sofia på det första officiella
besök, en aktiv rumänsk minister på flera år avlagt i det södra
grannlandet.
En ökning av Bulgariens handelsutbyte med grannländerna torde
emellertid komma att inkräkta på den ökning av handelsutbytet med
Ryssland, som den nya rysk-bulgariska överenskommelsen avser att
uppnå. Bägge sakerna äro utan tvivel i någon mån till förfång för
Tyskland, som hittills helt dominerat inom Bulgariens utrikeshandel;
det tog 59 % av Bulgariens export år 1938 och svarade för 52 % av
importen; i fjol ökades förstnämnda siffra till 65 %!
Frågan om Bulgarien skall orientera sig mot Moskva eller mot
Balkanförbundet är fortfarande det allt överskuggande problemet i
Sofia. Man frestas ge dem rätt, som i den officiella förklaringen till
ministerkrisen endast sett än förevändning för att överskyla
utrikespolitiska differenser mellan konungen och Kjosseivanov. Men ingen
vet om Kjosseivanov stupade på att han ville gå med Moskva eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
