Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Riksdagens ålderspresidenter. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mänskligt att döma sista år på Helgeandsholmen; hans mandat på
Västernorrlandsbänken i första kammaren utlöper nämligen i år, och
det finns väl ingen som på allvar räknar med återvalet av denne för
länge sedan utbrunna vulkan. Hr Lindhagens sorti från den
parlamentariska vädjobanan må bli utgångspunkt för en liten betraktelse
över tvåkammarsystemets ålderspresidenter, vilken såsom en revy
över de mest betrodda också innesluter ett stycke modern svensk
riksdagshistoria. Ämnet har veterligen aldrig behandlats förr. I
Johan Johanssons i Noraskog bekanta riksdagsregister finnas
visserligen ålderspresidenterna från 1867 till sekelskiftet förtecknade, men
listan avser blott dem, som verkligen fungerat som ålderspresidenter,
och den är dessutom behäftad med direkta fel.
Första kammarens första ålderspresident var generallöjtnant J. W.
Sprengtporten, herre till Sparreholm och invald på
Sörmlandsbänken, mest känd som överståthållare i Stockholm under två perioder,
bägge gångerna (1838 och 1848) nödsakad att hastigt lämna posten
efter de kända oroligheterna. Han var den ende, som bevistat alla
ståndsriksdagar sedan 1822/23 års, sammanlagt 11, och han hade en
riksdag mer till godo än de bägge framstående riddarhuspolitikerna,
bruksägaren W. F. Tersmeden och riksmarskalken Gustaf Sparre.
Sprengtporten kvarstod som ålderspresident t. o. m. 1874 års riksdag;
hans sammanlagda riksdagstid sträckte sig alltså över 50 år, vilket
är vida mer än Lindhagens 44 år. Sprengtporten, som var född
under Reuterholms tid (1794), var också sin kammares äldste ledamot;
det må tilläggas att endast ett tiotal ledamöter av
tvåkammarriksdagen varit födda på 1700-talet — den äldste av dem, Örebroprosten
G. W. Gumaelius, som tillhörde andra kammaren, var född 1789,
förenings- och säkerhetsaktens år. Sprengtporten var ålderspresident
vid 100-årsminnet av Gustaf III:s statsvälvning 1772, vid vilken hans
farbroder spelade sin stora roll. Och eftersom det anmärkningsvärda
förhållandet rådde att Sprengtportens fader vid sonens födelse var
hela 74 år, kan man räkna ut att de två generationerna omspände
tiden från Ulrika Eleonoras regeringstid till Oscar II:s, från det
stora nordiska kriget till fransk-tyska kriget.
Sedan Sprengtporten med 20 bevistade riksdagar avgått, blev
Gustaf Sparre ålderspresident vid 1875 års riksdag. Den
konservative Sparre tillhörde sin tids mest högtbetrodda män; han hade varit
lantmarskalk, justitiestatsminister (1848—1856), hovrättspresident och
universitetskansler före utnämningen till riksmarskalk. Han lämnade
dock riksdagen redan samma år vid 71 års ålder. Som hans
efterträdare tävlade fyra med samma antal riksdagsår, nämligen i
åldersordning kapten C. A. Mannerskantz, överhovstallmästare Rudolf
Tornérhjelm, universitetskansler Henning Hamilton och bruksägare
Ludvig af Ugglas; samtliga hade bevistat alla riksdagar fr. o. m.
1840/41 eller 19. Kapten Mannerskantz från Värnanäs (farfar till
nuvarande senatorn och kaptenen Axel Mannerskantz), som under andra
kammarens två första perioder varit dess vice talman och tidigare
gjort sig bemärkt som en av representationsreformens främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
