Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Riksdagens ålderspresidenter. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han från de fem sista ståndsriksdagarnas bondestånd.[1] Fyra andra
nyinvalda hade varit bondeståndsledamöter 1840/41, medan äldste
borgarståndsledamot ej suttit längre än sedan 1844 (Kock i
Simrishamn). Om ålderspresidentskapet tävlade nu Lars Johan Hierta
— vid denna tid betydligt moderatare än under Aftonbladstiden —
och Malmölandshövdingen S. G. von Troil; bägge hade 10 riksdagar
bakom sig men Hierta var äldre till levnadsåren och hade dessutom
på 1828/30 års riksdag tidigare tagit ut pollett än von Troil. Efter
två riksdagsperioder avböjde Hierta återval — han dog kort därpå
hösten 1872. Ålderspresident 1873 blev en lika namnkunnig politiker,
förre finansministern friherre J. A. Gripenstedt, som gjort sin
riksdagsdebut vid 1840/41 års riksdag. Efter dennes död hösten samma år
inträdde i successionen ytterligare en framstående
riddarhuspolitiker, Gripenstedts protektionistiska antipod i tullfrågor, den lika
rast- som hänsynslöse landshövdingen i Vänersborg greve Erik Josias
Sparre, fungerande som ålderspresident ända till sin död sommaren
1886. Han hade tillhört riksdagen alltifrån 1844 och var 1874 blott
58 år. Erik Josias Sparres far var syssling till riksmarskalken Gustaf
Sparre, och det unika förhållandet rådde således vid 1875 års riksdag,
att tvenne medlemmar av samma släkt ehuru av olika generationer
samtidigt voro ålderspresidenter i kamrarna.
Sparre efterträddes av ytterligare en man från riddarhuset, den
liberale professorn och byråchefen friherre Alfred Fock, som
tjänstgjorde som ålderspresident under de bägge riksdagarna 1887. Han
hade bevistat fyra ståndsriksdagar (riksdagskatalogerna måste
tillerkännas vitsord framför uppslagsverken, vilkas uppgifter om blott två
bevistade ståndsriksdagar därför ej kunna vara riktiga) och hade en
riksdag mer än bondehövdingen, förre vice talmannen Carl Ifvarsson.
Vid 1887 års B-riksdag fanns dock en faktiskt äldre och mycket känd
riksdagsveteran, nämligen Nils Larsson i Tullus i Jämtland, ledamot
av bondeståndet ända sedan 1850 och under de två sista
ståndsriksdagarna dess talman; han hade emellertid varit borta från riksdagen
fr. o. m. 1879 och vid det stora tullvalet våren 1887 förmåtts göra en
sista, fransysk visit i riksdagen. Fock tillhörde de tjugotvå
frihandlare på Stockholmsbänken, som vid 1887 års höstval i samband med
Ångköks-Olles beryktade skattehistoria processades bort och ersattes
med 22 protektionister. Nu inträdde Carl Ifvarsson i värdigheten
under riksdagarna 1888 och 1889; en månad före 1890 års riksdag avsade
han sig mandatet och kort därpå gick han ur tiden. Vid riksdagen 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
