Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Fädernas väg» Finlands kamp och tro. Av G. O. Rosenqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man gick in i striden i medvetandet av att stå i Guds händer. Och
soldaterna berätta om talrika fall av underbar räddning, för vilka
de för sin del i gripen tacksamhet prisa Guds skyddande
ingripande.
Ett vittnesbörd om andan i trupperna möter i ett brev av en
officer, skrivet på Karelska näset i mediet av januari:
»Självfallet kan jag endast tala om den division, där jag själv
arbetar. En mycket stark religiös väckelse pågår som bäst här.
Särskilt är den märkbar bland officerarna. Jag kan försäkra Dig,
att nog ingen av oss, befäl, underbefäl eller manskap här skulle
glömma sin aftonbön. Det är ju en sak för sig vilken tid på
dygnet den blir läst. Det är egendomligt att se huru den ena efter
den andra tyst knäpper sina händer och en stund ligger med slutna
ögon. Först därefter drar han filten bättre omkring sig och
somnar in. Likaså då en patrull går ut, så är alltid den sista
hälsningen: ’Herran haltuun!’ (’I Herrens beskydd!’) Det är nog inga
tomma ord. De äro menade så ur hjärtats djup, som någonsin.
Här ute om någonsin kommer man till insikt om sin egen litenhet.
Vi inse och förstå alla, att en högre makt har hand om oss.»
Den ofta diskuterade frågan, i vilken mån »krigsreligiositeten»
kan förbli ett bestående värde skall ej här utförligare behandlas.
Det är säkerligen för tidigt att i ett generellt omdöme fastslå
erfarenheterna från vinterns krig. Den andliga spänningen och
förhållandena i övrigt vid fronten efterföljes lätt av en reaktion,
som kan antaga oädla, skadliga former, yttrande sig i stegrad
nöjeslystnad och lössläppta seder. En sådan reaktion grusar även
de religiösa vinningarna. Å andra sidan synes det uppenbart att
många där ute upplevat livets allvar på ett sätt, som på en gång
dömt och lyft dem. Måhända ha de så djupt erfarit en högre
verklighet, att de aldrig kunna förgäta det. Men sådana finnas,
som efteråt kritisera sin religiösa »väckelse» såsom ett uttryck
för fruktan och ängslan och därför taga avstånd från den. De
åter, som tidigare levat inom den kristna livssfären, löpa
knappast risken, att reaktionen skall äventyra deras tro. Måhända
går deras inre väg efter krigets intensiva upplevelser genom en
period av trötthet mot en mognad och fördjupning, till vilken
denna konfrontering med verklighetens ohyggliga allvar lagt
grunden.
Trons kraft har blivit uppenbar även bakom fronten. Hemmen
ha övat mycken förbön — bön för de kära vid fronten, bön för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
