Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Fädernas väg» Finlands kamp och tro. Av G. O. Rosenqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterlandet. Förbönen har stillat oron och hjälpt mången ut ifrån
sina egna tankars och intressens trollkrets.
I tro på Guds kärlek och det eviga livets visshet ha de fromma
hemmen tagit emot de tunga dödsbuden. Fromhetens äkthet och
djup ha ofta blivit röjda i den ödmjukhet och inre styrka, med
vilken de sörjande burit sin börda. Man har icke sörjt såsom de,
vilka icke hava något hopp.
I genuin omedelbarhet tyckes fromhetslivet ha levat jämväl i
de evakuerades krets. En av Finlands biskopar, som inom sitt
stift kunde räkna en inflyttad befolkning av cirka 80,000 personer,
vittnade — det var i januari — på grundval av sina personliga
intryck av de evakuerade: »De knota icke och klaga icke, utan
förtrösta på Gud och tro på en ny, lyckligare dag.» Han talade
ock om den hunger efter Guds ord, som gjorde sig gällande bland
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
