Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 18 juni 1940 - Karteller eller ej?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några finkänsliga väljare skulle vägra att rösta på grund av partiets
kartellförbindelse, skola dessa likväl vägas mot de tillskott, som
genom kartell från ett eller flera håll kunna ges ett parti; varje mandat
kostar ungefär 12,000 röster, och dessa snyter valledaren sannerligen
inte ur näsan. Stå mindre partier isolerade mot ett vida större,
fordras det för mandatvinster, kort och generellt uttryckt, en dubbel
röstökning mot vad som vid kartell erfordrats. Särskilt besynnerligt
skulle det te sig, om partierna i de kretsar, där deras utsikter att
erhålla mandat över huvud vore små eller inga, skulle genom
kartellförbudet tvingas kasta bort sin röstskvätt icke ens subsidiärt till
någon nytta. Denna fråga är ej alldeles oviktig, ty det finnes ett
tiotal valkretsar av tillhopa 28, där ett av de tre borgerliga
regeringspartierna f. n. saknar all representation.
När man diskuterar det proportionella valsättet, bör man
ihågkomma, att det vid tiden för dess införande 1909 blott fanns tre,
sinsemellan relativt jämnstarka partier: högern, liberalerna och
socialdemokraterna. Tur och otur togo då i stort sett ut varandra, och
intet parti var så stort att risk fanns att det utan majoritet bland
folket men till följd av valsystemets nyckfullhet skulle ernå
kammarmajoritet. När nya partier tillkommo under världskrigstiden, blev
valsättets bristfälliga precision tydligare framträdande; för att
avtrubba de klaraste bristerna utökades 1921 valkretsarnas storlek, men
någon fara förelåg ännu ej för att en artificiell kammarmajoritet
skulle framskapas i strid mot folkmajoriteten. Efter det
socialdemokratiska partiets senare tillväxt och sedan partiet erövrat ungefär
halva väljarkåren — något som skett samtidigt med borgerlighetens
parcellering — har problemet om rättvisande valutslag blivit av en
helt annan betydelse än tidigare, såframt man överhuvud i
representation inlägger en fordran på att den i valet uttryckta folkmeningen
ej förvanskas, d. v. s. att slumpen ej får avgöra, om
kammarmajoriteten företräder en folkmajoritet eller en folkminoritet. Det enda
sättet att nu förebygga att det verkliga valutslaget förryckes är för
närvarande att de borgerliga genom teknisk samverkan icke
dekapitera sig utan tillgodogöra sig varandras överskottsröster. Av brist
på ett i författningen inskrivet system med tilläggsmandat
åstadkommer man härigenom ett utjämningsförfarande, som visserligen rent
matematiskt kan slå fel med ett och annat mandat men som
förhindrar direkt missvisande och karikerande resultat.
Det kommer helt visst att sägas från socialdemokratiskt håll, att
en borgerlig samling vid valet riktar sig mot arbetarna. Detta är
givetvis fel redan därför, att valet icke gäller för eller mot
arbetarna utan för eller mot socialdemokratien. Men enligt vårt sätt att
se avser kartellväsendet icke att beröva socialdemokraterna ett enda
mandat, som de ha nog med röster och därför rätt till, utan endast
att förebygga, att de ej tilldelas mandat, som de faktiskt sakna både
röster och rätt till. Det är blott ett uttryck för respekt för
demokratien, när man hävdar de borgerliga partiernas rätt att enligt de
metoder, som vallagen anvisar, samarbeta i syfte att hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
