Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 18 juni 1940 - Den tyska segern i slaget i Artois och Flandern. Av P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tyska anfallsplanen, sådan den genom operationernas utförande
kan bedömas, påminner, beträffande målet för densamma, i hög grad
om general Ludendorffs plan för den sista tyska offensiven under
världskriget. Målet nu såsom då var att genom en framstöt mot
kanalkusten splittra de allierades stridskrafter och därefter
avgörande slå den norra gruppen. Dessutom skulle genom
besittningstagande av kanalkusten förbindelserna England—Frankrike
försvåras, varjämte ett direkt hot mot England kunde utövas.
Operationerna.
Den 10 maj kl. 5.30 överskredo de tyska trupperna Hollands,
Belgiens och Luxemburgs gränser och därmed inleddes en fortlöpande
operation som nådde sitt slut med Dunkerques fall.
Holland (skiss 3). Det holländska motståndet längs gränsen
bröts relativt lätt och den tyska framryckningen vann snabbt terräng
framförallt i norra Holland, som försvarades av mycket svaga
krafter. Redan den 10/5 på aftonen nåddes den holländska staden
Groningen och floden Ijssel, varjämte Maas överskreds på flera ställen.
Samma dag luftlandsattes avsevärda tyska styrkor i trakten av
Rotterdam, vilket för Hollands snabba betvingande visade sig vara
av stor betydelse. Under de två följande dagarna fortsatte den tyska
framryckningen västerut i snabb takt. Redan den 12/5 lyckades
motoriserade tyska trupper, som framgått över Tilburg—Breda, få
kontakt med de vid Rotterdam luftlandsatta styrkorna. Härmed var
»fästningen Hollands» södra flank omfattad och en kil hade sprängts
mellan de holländska och belgiska stridskrafterna, som genom
framförande av trupper över Breda mot Scheldemynningen ytterligare
förstorades. Inför hotet av fullständig förintelse genom
luftbombardemang kapitulerade den 14/5 staden Rotterdam och senare samma dag
hela »fästningen Holland». Den holländska armén hade därmed på
fem dagar försatts ur stridbart skick.
Belgien t. o. m. den 18/5 (skiss 3). De belgiska stridskrafterna
voro grupperade till försvar dels i linjen Antwerpen—Liège (längs
Albertkanalen), dels längs Maas från Liège—Namur—franska
gränsen. Det tyska anfallet nådde mycket snart fram till och över
Albertkanalen. Genom en snabb framryckning över Maastricht lyckades
tyskarna taga tre broar över Albertkanalen redan den 10/5, innan de
hunnit förstöras. Samtidigt nåddes förterrängen till fästningen Liège,
vars förnämsta fort Eben Emaél, genom landsättning från luften av
en mindre avdelning, sattes ur stridbart skick. Härvid skall enligt
tysk uppgift ett nytt hittills oanvänt vapen kommit till användning.
Erövringen av Eben Emaél var av den största betydelse. Detta fort
behärskade nämligen viktiga övergångsställen över Maas och
Albertkanalen och skulle, därest det icke betvingats, avsevärt ha försvårat
den tyska framryckningen. I Ardennerna och södra Belgien vann
det tyska anfallet snabbt terräng.
Emellertid hade även de allierade igångsatt sin framryckning till
de belgiska truppernas hjälp. Den 12/5 fingo franska och tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
