Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Balticum in memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulturvärlden finns det blott en benämning på denna
nationalitetspolitik: hyckleri i dess mest cyniska form.
Händelseutvecklingen vid erövringen av de baltiska staterna
skall nu ej skildras. Man konstaterar blott, att betydelsen av
ett fritt Polen som randstaternas ankargrund numera framstår
ännu uppenbarare än förr. Man vet icke, huruvida England och
Frankrike vid förra sommarens förhandlingar i Moskva voro
beredda att tumma på de tre staternas integritet såsom priset för
en antitysk inringningspakt. Man vet inte heller, om tyskarna
lämnade några motsvarande medgivanden, när de tillhandlade
sig sin pakt med Sovjet. Det bästa beviset för ryssarnas
planmässighet var den tyska tvångsevakueringen i höstas av Estland
och Lettland, varigenom Tyskland avstod från sin panträtt i
dessa länder; ryssarna ha dock icke gjort någon åtskillnad
mellan Litauen och de bägge andra baltiska staterna, trots att
tyskarna i Litauen kvarstannat. Både vid den första framstöten
mot Östersjön i höstas och vid den definitiva framryckningen i
juli i år har Sovjet haft turen att kunna expediera en stat i
taget. Den baltiska ententen, vilken defensiva trestatsallians avsåg
gemensamt uppträdande mot alla aggressioner gentemot någon
av staterna, så framt dessa ej rörde Vilna- eller Memelfrågorna,
brast inför första sovjetryska hotelse. Sannolikt har den först
utsatta staten ej ens vågat konferera med de andra. Sedan ryska
förband i oktober intågat som besättningstrupper, voro de tre
småstaterna utlämnade på nåd och onåd. Kanske ångra de sig
nu, att de ej desperat upptogo strid, medan de ännu förfogade
över vapen, trupper och skyddskårer. Säkerligen hade striden,
om den fått föras utan hjälp från annat håll, slutat med
nederlag. Men hur skulle Ryssland med sina under det finsk-ryska
kriget blottade svagheter ha rett sig, om alla de hotade staterna,
från Finland ned till Rumänien och Turkiet, samtidigt angripit
Ryssland och gjort allvar av den kollektiva försvarstanken? Och
hur skulle situationen ha tett sig för ryssarna, om England och
Frankrike samtidigt angripit från Orienten? Hade Rysslands
inre front hållit inför ett tryck från alla dessa håll? Förlorade
västmakterna där icke ett tillfälle att gå från ord till handling
och överhuvud ett tillfälle till ett krediterande initiativ? Det
båtar nu dock föga att spekulera över dessa ting.
Det må tilläggas; Finlands otroliga kraft först 1918 att slå ned
det kryptoryska röda upproret och sedan 1939/40 att avvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
