Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I stället för en antologi. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av detta livsverk men en som gott kan stå för sig själv. Risberg
var från början klassisk filolog med estetisk inställning, han har
överflyttat till svenska stor grekisk dramatik och själva Iliaden
(vilket andra visserligen gjort före honom) m. m., m. m. En
bokmänniska och enstöring, sitter han i 80—90-talets Uppsala med
en statyett framför sig på skrivbordet. Men en vacker dag rör
sig ungdom och blod i studenten, och från Venusbildens kyliga
idealskönhet går hans minne till en eklummig skärgårdsby i
vänligt sommarljus, där han ser för sig den unga högväxta flickan,
skärgårdsbarnet, som gått förbi på bara fötter med en spann i
handen.
Om deras möte och skilsmässa har skalden under 1890-talets
början skrivit en dikt med en känslans och livets värme, en ämnets
och behandlingens saklighet som är frappant och gör dikten
betydande. Livslevande ställer den flickan för oss i hennes sunda
och varma fägring. En sädesbärgningsscen doftar av råg, lyser
av sol, har verklighetens liv i sina målande slängrim:
Som i väg en skrinda från logen ramlade,
genast ett lass in på golvet skramlade.
Nyss hörts på avstånd åskans slag
och droppar fallit, först spridda, så samlade.
Men snart höll det upp. Fram solen skar.
Hästar och folk fingo pusta. Kvar
vi sutto i halmen. Hur skön hon var,
där hon satt bredvid mig, varm och däven
med blick som böljeglitter klar!
Vi hade vid samma arbete stått.
Det var mig som om jag nu henne nått,
som vore var skranka mellan oss häven
och vi två sunda naturbarn blott.
upprännt en vacker saga:
från onaturen och kivet draga
för alltid till skäret ut tillbaka,
förfiningens konstlade lust försaka,
välja kustbons strävsamma id
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
