Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- I stället för en antologi. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och enkla fröjder, födan taga
ur strandens åker och fjärdens vatten,
tjädern, älgen och sälen jaga,
om dagen möda och sömn om natten,
vid härden i stugan lycka och frid,
jag ung och hon min unga maka.
Att nödgas släppa denna lycka, är det ej för hög betalning för
»vårt högre andliga liv»? Är den, som ger det, ej en galning?
I sin helhet kan den ypperliga dikten med sin Runebergska
saklighet läsas i dikturvalet »Syn och sång».
Eljes är en stor del av Risbergs lyrik den utpräglade
kulturdiktarens. Flere lyckliga motiv ha hämtats ur grekisk myt eller
hävd, och det har ej varit torr skolvisdom utan levande, men helt
välbalanserad känsla. En dikt till en bekant grekisk
Sofokles-staty formulerar den klassiska skönhet han älskar:
Vad hovsam värdighet! Vad milt behag
i denna mantels veck, så osökt buren.
— — —
den sanna, evigt manliga naturen.
Han har dikter som med skäl kunna kallas friser och reliefer,
dikter draperade i ädla grekiska versformer, objektivt och
beskrivande hållna även de. Han försöker jämväl ett folkligt enkelt
uttryckssätt, en ur de enklaste livskällorna inifrån förnyad lyrik
utanför det överklassigt-kulturella — hans poesi till
»nyckelharpa». Ur den kunde något uppmärksammas. Mycket hos
Risberg ligger annars på middagslinjen mellan känsla och förstånd
med en viss nykter, kanske väl nykter reflexion. Finner man rent
personlig lyrik, har den mest tvenne inspirationskällor, som för
övrigt gärna mötas. Det är hans äktsvenska, att inte säga
uppsvenska känsla inför allvarlig, furususande, ofta vemodsbetonad
natur, och hans känsla av livsvandringens ensamhet. En liten
förtrollande dikt handlar om
sommarkvällens underbara ljus,
blott vålnaden av ljuset du är.
Du flyter kring trän och kring hus
likt minnet av en död som var mig kär.
— — —
Du skimmer från en sol som sagt farväl,
dröj kvar kring mitt ensamma hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0396.html
