- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 /
402

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I stället för en antologi. Av Fredrik Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Som ung säger han vad han begär av »Kung Liv»:

Att du är rik, vem har väl tvivlat på det!
Så får du också tiggarbrev i mängd.
Att läsa alla lär du knappast hinna.
Mitt var dock anspråkslöst, ej sant? — en kvinna.
Kort motivering: själ och blod som brinna.
Dock tycktes det ta tid för att förstå det.


Sedermera heter det:

Brinn, min låga, brinn i de korta nätter
ännu livet unnar mig liv att känna!
Än förmår du minnen av skam och etter,
allt som satts på mitt bord av unkna rätter,
bränna, i trotsigt rus förbränna. — — —
Sjung, mitt blod — — —
ännu spritter du vid en kvinnas stämma.


Livet kan bli som skulpturhallen, där marmorn sjunger dess
hymner i ädla människokroppars linjer -— och mannens läpp »stjäl
sig emot en marmorvrist» — men där helt brutalt:

blicken plötsligt studsar mot en spegel,
        — mitt liv, ditt svar!
En krympling stönar vid Cyteres häl...


I strofer, som både till byggnad och viss resignationsstämning
ypperligt träffa tonen från den gamle perserskalden Omar
Khayyâm, fastslår Artur Möller att man blir densamme hur än
åren skrida, densamme i lust och kval — man slipper ej ur buren
av det man är. Dikten är för lång att upptaga; jag skall i stället
meddela följande lilla sak om könens kärlekshat:

Hör, kära, vilken gruvlig dröm
som denna natt mig sänt!
Och smek min panna, blid och öm
— öm som om intet hänt.

Vi blivit osams för ett spratt.
Du flydde mig och svek!
Jag fick dig aldrig mera fatt
i livets blindbockslek.

Du ler, min ljuva livskamrat —
du ler och viskar: glöm!
Och dock, jag sett din blick i hat.
— Säg att det var en dröm!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free