- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 /
403

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I stället för en antologi. Av Fredrik Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och efter detta uttryck för hans passionella dikt följande, som
företer det mera gemytsrika:

En grå och stilla knoppningsdag,
vid fönstret han, vid fönstret jag.
Ack det är redan många år!
Mot bröstet tryckte han min hand,
hur het var ej hans ögas brand:
Bliv min i all vår ungdoms vår,
ty livet går, ty livet går.

Den gamla klockan sakta slog.
Jag drog min hand ur hans och log:
Din brådska jag ej alls förstår.
Tids nog vid brasan gäspa vi,
än vill jag länge vara fri,
än vill jag dansa några år. —
Men livet går, men livet går.

Vart gick han och kom ej igen?
Säg lönar det att vänta än?
Den gamla klockan har så brått.
Ett grånat hår, ett rostigt lod,
ett slitet verk, ett fruset blod.
Du suckar tungt som du förstått
        att livet gått.


Möller är skåning som blivit stockholmare och uppriktigt
betagen diktat om Stockholm med dess eget vårkvällsljus över
somliga rader och med en verkningsfullt diskret hyllning till
Bellman. I min antologi skulle jag ha medtagit också det poemet.

Jämväl en kulturpersonlighet som Torsten Fogelqvist har
framträtt med lyrik, t. ex. med högtflygande, lindrigt metafysiska
oden »till den förlorade skönheten», som i lyckliga ögonblick
kunde nå ett manligt medryckande patos. Jag upptager följande
hyllning:

Fåfängt sökte en fattig diktare vinna
kärlekens rov med blodets rodnande sång.
Aldrig som mor och aldrig som älskande kvinna
fyllde du famnen med rosors och törnens fång.
Högt ovan skymmande hed, där höstliga ljuskretsar brinna,
såg jag ditt stjärnskotts branta och ilande gång.
Ledsagarinna,
fjärran du förde min själ på vintergatsvidder av sång.


Man märker hur i denna lilla dikt versraderna lyfta sig den
ena över den andra och liksom sträcka sig upp mot stjärnorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free