Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Öst är öst och väst är väst. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grekerna voro fullt medvetna om den djupa klyfta, som skilde
dem från deras fiender i öster. För dem visade den sig framför
allt i uppfattningen om staten och om individens förhållande till
denna. Den medborgerliga friheten funno de vara ett okänt
begrepp i det persiska samhället. Må man blott läsa Herodotos’
berömda berättelse om huru den landsflyktige spartanske konungen
Demaratos inför den högeligen förvånade Xerxes skildrade
förhållandena i de små grekiska fristaterna. Med vilken motvilja
underkastade sig icke de grekiska sändebuden tvånget att kasta
sig ned och kyssa marken framför storkonungen (proskynesis)!
Dock — ju livligare den grekisk-romerska världens beröring
blev med orienten, desto mera råkade den under orientaliskt
inflytande, och detta både i fråga om stats- och
samhällsuppfattning och om livsföring och tänkesätt. Alexander den store, som i
sitt hemland endast varit en av folkviljan i hög grad beroende
stamhövding, blev i Persien en österländsk självhärskare, som
målmedvetet strävade efter en förmälning mellan grekiskt och
persiskt. Hellenismen hade från början ett starkt österländskt
inslag. Det romerska världsriket, i början baserat på
västerländskt republikansk grundval, blev under kejsartiden allt mera
orientaliserat, tills den romerska kejsaren slutligen till sin yttre
habitus föga skilde sig från en asiatisk despot. Orientaliserad i
många stycken blev småningom även den antika kulturen,
framför allt på religionens område. Kristendomens seger blev en seger
för orientalisk livssyn, undanträngde antikens kyliga formdyrkan
genom sin djupa innerlighet. Det var orientens revansch för
hellenismens och romarandans segrar.
Kristendomen och därmed även den orientaliserande
livsuppfattningen fingo de germanska folken i arv av greker och romare.
Just på religionens område har orienten alltid visat sin största
styrka. I det politiska livet däremot gick västerlandet numera
sina egna vägar, byggande på nationellt germansk grund och
anknytande sin utveckling till antikens statsbegrepp, sådana som
dessa framträdde i den bevarade grekisk-romerska litteraturen.
För att konstatera detta behöver man endast läsa
»upplysningsfilosofernas» utläggningar om friheten som samhällets rätta
grundval, uppfyllda som de äro av beundran för antikens
idealiserade republikanska statsformer. Upplysningsfilosofernas teorier,
utbyggda och moderniserade under 1800-talet, förverkligades
genom det västerländska samhällets demokratisering. Den moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
