Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Öst är öst och väst är väst. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demokratien är en utpräglat västerländsk företeelse, likaså
socialismen, låt vara att Karl Marx var jude och sålunda tillhörde
österlandet genom sin börd. Huru förhåller det sig då med
demokratiens motsats i våra dagar, diktaturen? Ha vi att ytterst söka
dess upphov i orientaliska föreställningar? Redan att uppställa
en sådan fråga ter sig som en paradox med tanke på Der Führers
och Il Duces inställning till judendomen, alltså till orienten.
Den absoluta monarkien i Europa på 1500-, 1600- och 1700-talen
hade sin traditionsbundna motivering i den biblisk-orientaliska
uppfattningen om konungamakten av Guds nåde. Det samma kan
man icke a priori säga om den moderna diktaturen. Till sin idé
är den, såsom namnet säger, romersk: folket överlämnar i tider
av fara oinskränkt makt åt en betrodd medborgare. Den romerske
diktatorns tjänstetid var egentligen endast sex månader, men
tidsbegränsningen bortföll genom Sulla och Caesar. Diktaturen
blev »caesarism» och fick genom Augustus’ principat nya
statsrättsliga former med utelämnande av diktatorsnamnet. Det
regeringssystem, som nu existerar i Tyskland och Italien, är i själva
verket caesarism i den mening, som förutspåddes av Oswald
Spengler. Det har ingen ideologisk anknytning till orienten, låt
vara att Hitler och Mussolini äro i besittning av en lika
oinskränkt makt som någonsin en österländsk sultan.
Men om vi från Berlin och Rom vända oss till Moskva, se vi där
härska en diktator, vars fruktansvärda personliga makt har
orientens särmärke. Det förstås, Sovjetunionen är formellt en republik,
som utgives för att vara en skapelse av folkviljan. Den har ett
skenparlament och statsfunktionärer, som skenbart utses av
folkets förtroendemän. Men i det sovjetryska folkets ögon är Stalin
likväl »lille far», lika väl som Lenin var det. Han är den vite
tsarens efterträdare, och tsaren var som Rysslands självhärskare
hart när en orientalisk despot. Skärskådar man Stalins metoder,
hans godtyckliga och grymma, av inga lagar bundna behandling
av sina i onåd fallna tjänare, hans barbariska våldsregemente
över de folk han med vapnens tillhjälp behärskar, blir likheten
med en gammalorientalisk despotism av värsta slag omisskännlig,
trots all kamuflering med kommunistiska floskler av västerländskt
ursprung.
Det verkliga, det västerländska Europa har i sitt statsliv
ingenting lånat från den forna orienten. Om vi kunna tala om
orientaliskt inflytande i västerlandet, inskränker sig detta till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
