Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Norge och tysk sjöstrategi. Av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En siffermässig granskning av sänkta och svårt skadade engelska
krigsfartyg sammanfattas nämligen i att den brittiska flottans
stridsvärde i runt tal minskades med 40 %. Han gör härvid
gällande, att det norska företaget som en magnet drog ut de engelska
sjöstridskrafterna från deras baser och ankarplatser, där de
dittills genom täta förflyttningar lyckats i viss mån undandraga
sig tyska anfall. Genom den norska operationen fingo de tyska
sjö- och flygstridskrafterna möjlighet att effektivt angripa dem.
Att engelsmännen med frångående av den starkt omhuldade
principen om kraftkoncentration i så stor utsträckning opererade
med mindre styrkor utanför norska kustens olika delar anses
utgöra ett bevis för den betydelse, som tillmättes tyskarnas
besittningstagande av de framskjutna atlanthamnarna.
För de flesta sakkunniga har företaget mot Norge och dess
planmässiga genomförande tett sig som en märklig prestation.
De tyska förberedelserna kunde knappast ha varit helt obekanta
för de allierade även om de icke med visshet hade möjlighet att
sluta sig till åt vilket håll slaget skulle riktas. Ur engelsk marin
synpunkt var det måhända troligast, att en operation förbereddes
i det för brittiskt sjövälde undandragna östersjöområdet.
Det är nämligen en allmänt erkänd erfarenhet, att
»kombinerade operationer», landstigningsföretag på försvarad kust,
tillhöra de mest komplicerade och riskfyllda krigshandlingarna. I
detta fall gällde det dessutom för första gången i krigshistorien
ett av samtliga tre försvarsgrenar kombinerat företag. Att
genomföra detta utan att herraväldet till sjöss och i luften
säkerställts, åtminstone lokalt och under tillräcklig tidrymd, innebär
otvivelaktigt utomordentliga risker. Doktrinärt sett vore det
under dylika förhållanden dömt att misslyckas — under
förutsättning att den överlägsne motståndaren icke helt och hållet
»spelar bort sina kort».
I förvissning om dessa lärosatsers bäraktighet synes den
engelska sjökrigsledningen ha underskattat den tyska flottans
— den svagaste av de tre samopererande försvarsgrenarna —
möjligheter till initiativ, dess operationsfrihet och dess slagkraft.
Vid tidpunkten för Norgeockupationen bestodo de i
hemfarvattnen tillgängliga engelska sjöstridskrafterna efter allt att
döma av ett tiotal slagskepp, tre à fyra hangarfartyg, ett
trettiotal kryssare förutom ett stort antal jagare. Härtill kom en viss
del av den franska flottan. Mot detta kunde Tyskland i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
