Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Puritanismens renässans. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PURITANISMENS
RENÄSSANS
EN FRAMTIDSBILD
Av professor ALF NYMAN, Lund
Om framtiden givs intet vetande: satsen uttalar en lika
retsam som tvärsäker truism.
Mot denna kan ställas ett överord, som alldeles icke blir
sannare, därför att det med instämmande anförts av ingen mindre
än Herbert Spencer: »Il n’y a que l’inattendu qui arrive» — det
är i grunden endast det oväntade, som behagar inträffa! Vad som
däremot förlänar påståendet ett skimmer av pikanteri, är att det
just återfinnes i en utvecklingsfilosofs mun och hos en tänkare,
som i alla dess bärande linjer velat teckna världsförloppet,
årmillioner i förskott och på dess väg från nebulosa till nebulosa.
Det riktiga torde här, liksom oftast, ligga någonstädes mitt
emellan truismen och överordet. Ty det väntade händer — och det
oväntade händer. Framtiden har opartiskt utrymme för båda
delarna. Just därför lockar oss detta gäcksamma tillkommande
med äventyrets makt, Därom vittna ej blott — från äldre tider —
orakelpräster, augurer, astrologer och andra övertrons
beredvilliga tjänare utan också, i trycksvärtans århundraden, de alltjämt
lika begärliga framtidsskildringar från teknikens, krigens och de
sociala reformernas områden, som senast burit en Jules Vernes’
och en H. G. Wells’ författarnamn kring världen.
Men där diktaren har lov att ge fantasien lösa tömmar och
onäpst kan väva in önskedrömmar i sina fjärrsyner, där är den
humanistiske forskaren, historikern och sociologen, på ett helt
annat sätt bunden vid ställandet av sina horoskop. I ett
klargörande arbete, »La previsione dei fatti sociali» (Turin 1907),
överväger också en italiensk nypositivist, Ludovico Limentari, i
vilken omfattning och med vilka förbehåll man törs tala om ett
förutseende särskilt på samfundsföreteelsernas plan; han är också
böjd för att antaga ett sådant, åtminstone för vissa grövre rytmer
i skeendena. Demografer, konjunkturforskare och andra
samhällsstatistiker roa sig likaledes gärna med att »extrapolera» sina på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0462.html
