Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Norge och tysk sjöstrategi. Av Stig H:son-Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den genom operationen säkerställda importen från Skandinavien,
särskilt järnmalmen från Sverige. På hela den 1,000 sjömil långa
vägen från Narvik till Tyskland kunde icke tyska sjöstyrkor
insättas för minsvepning och bevakning. De engelska
förberedelserna ansågos f. ö. syfta till ett besättande av de för Tyskland
livsviktiga norrländska järnmalmsfälten, vilket tyskarna genom
Norgeoperationen förhindrade. Redan amiral Wegener talar om
den tyska flottan som en sköld för de nordiska länderna och deras
förbindelser med Tyskland.
Genom dessa uttalanden ha de tyska fackmännens synpunkter
på Norgeoperationen belysts. Av naturliga skäl ha inga
uttalanden av betydelse ännu gjorts från de allierades sida. För den
neutrale iakttagaren återstår därför att t. v. avvakta dessa, innan
några slutgiltiga omdömen kunna fällas. Detta gäller såväl
operationens utförande och de motåtgärder, vilka vidtogos — eller
rättare sagt icke vidtogos — som särskilt de politiska
konsekvenserna. Kriget är trots allt, när detta skrives, ännu icke slut.
Så mycket är dock, sjömilitärt sett, alldeles tydligt, att även
en relativt liten, men modern, slagkraftig och snabb flotta är ett
effektivt stridsinstrument, om den ledes med kraft och
hänsynslöshet. Dess förutsättningar att verka ökas högst väsentligt för
att — åtminstone i vissa fall — icke säga möjliggöres genom
samverkan med flygstridskrafter.
3 sept. 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
