Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Puritanismens renässans. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spörjande Sokrates, liksom det senare blev Nietzsches välbekanta
kamptes, i »Zur Genealogie der Moral».
Även professor Joad godtager svaret. »Moralen», liksom
»rättvisan», utgör de individuellt svagares men kollektivt starkares
påfund i akt och mening att avhända den individuellt starkare
det överskott av livets goda, som hans överlägsna fallenheter av
naturen voro ägnade att inbringa honom. Därav följer, för Joad
som för Kallikles, att vad vi beteckna som »hjordmoral»,
väsentligen bör tolkas som de individuellt svagares självförsvar,
dikterat endels av fruktan, endels av avund. Ädlare äro ej denna
»morals» rötter!
Men sådana som trädets rötter, visa sig i detta fall även
frukterna. Ty ur denna avund framväxer en typisk rönnbärsmoral.
Vad man icke med egen kraft, charm, begåvning mäktar uppnå,
det blir nu, liksom rönnbärsklasarna för rävtungan, förbjudna,
bittra, osmakliga lockbeten. Hjordmoralen blir övervägande en
förbudens moral, vilken förskaffar sig efterlevnad genom klander
— och klander, spelande i skilda register.
Där är då de äldres klander av de yngre: ett tema, som
genomgår alla tider. Ett missgrepp, begånget av alla samfund, ser
författaren i detta sammanhang också däri, att de anförtrott
ledningen av sina angelägenheter just åt dessa »äldre». »Åldringar»,
förklarar han, »äro av naturen mera hämndlystna, obalanserade
till lynnet, illvilliga och trångsynta än yngre. De äro snara att
förkasta, och ogilla flera ting än de gilla.» Karaktärsporträttet
är allt annat än snarfagert. Och huru styra dessa gråskägg?
Såhär: de »förtala det folk, de förtrycka, predika för det folk, de
utnyttja, och undervisa det folk, de föra bakom ljuset.» Än mera:
de »stifta lagar, vilka de icke känna sig frestade att bryta emot,
och ställa om krig, i vilka de icke ha för avsikt att deltaga».
— Så frånstötande te sig för denne »rationalist» gubbstyrets
avigsidor.
Jämsides med denna de äldres grinighet mot de yngre frodas
inom »hjorden» en naturlig antipati mot de enstaka överlägset
utrustade medmänniskorna. På dem ser man med särskilt sneda,
misstänksamma blickar. Ty med dem kan det aldrig stå rätt till!
En sådan förolämpande överlägsenhet kan endast tänkas vunnen
på dygdens bekostnad. Därför älskar alldagsmänniskan att
föreställa sig »tänkaren» som en själsfrånvarande toker, ur stånd att
stoppa maten i munnen på sig, skriva ut checkar eller passa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
