Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Puritanismens renässans. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tågtider; därför fråssar man i allsköns tisseltassel om geniala
personers sedliga skavanker och snedsprång. »Moralen» framstår
därmed som ett utslag av driften att lasta och nedsvärta dem,
som visa sig i ena eller andra avseendet överlägsna. Så andligt
ful och vindögd är den.
En erinran må vara på sin plats: då här ständigt talas om
»moralen» — alltid inom anföringstecken —, avses icke den ideala och
förnuftiga handlingsnormen utan allenast den bestående, positiva
moralen, sådan denna frodas i samhället och genomsyrar alla dess
yttringar och värderingar. Enligt Joad utgör denna faktiska
samfunds- och indignationsmoral »hjordens» säregna utflöde, »the
special emanation of the herd». Och eftersom massan, »hjorden»,
ständigt förblir sig lik, skiftar »moralen» mest på ytan. Efter
allt att döma finnas endast obetydliga skillnader mellan det
forntida Babylons och det nutida Claphams folkmassor; ett ingenium
som Albert Einsteins skiljer sig däremot i väsentliga stycken från
en Arkimedes’. Den andliga utvecklingen förlöper alltid över
individualiteterna och undantagen. Så till vida är Joad ej blott
»rationalist» utan därtill intelligensaristokrat av renaste vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
