Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Machiavelli och vår tid. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställning av furstemaktens ursprung ur en viljeakt av undersåtarna
föra ej problemet synnerligen mycket längre.
Undersåtarna få ej bli lika ohederliga som fursten själv, annars
slår »Furstens» system slint. Den store logikern tycks här glömma
logiken i exemplets makt. Att behandla undersåtarna efter
konstens regler blir emellertid det stora problemet. »Varje vis furste
liar sörjt för att att de stora ej bragts till förtvivlan och att
småfolket kunnat leva nöjt och belåtet.» Så pass långt i hänsyn vill
Machiavelli att fursten skall sträcka sig. »Fursten skall behandla
de stora med aktning och icke göra sig hatad av folket.» Vad
folket begär är för den italienska statsfilosofen blott att få leva
i fred och slippa förtryck. Politiska rättigheter för massan voro
icke något aktuellt. Mot de stora och mäktiga måste fursten
visserligen anlägga en förekommande hållning. Dessa måste göras
beroende, men i övrigt skonas.
Därav följer emellertid, att fursten ej kan påräkna någon aktiv
hjälp eller över huvud vänta något initiativ från folket — annat
än uppror. Lydnad var det högsta som kunde komma i fråga.
Nationella tänkesätt hos massan föresvävade aldrig den tänkare,
som av sentida landsmän hyllats såsom en nationell
föregångsman. Några i folkets egenart grundade statsbildande krafter
kände han ej. I Sverige genomförde samtidigt med Machiavelli
en statsman med långt mindre teoretiskt skarpsinne landets
enande på nationell grund. Men dennes maning löd: varer
svenske, och han förstod, att en stor statsman måste vara sina
landsmäns fader och väcka deras nationella instinkter.
I de många italienska samhällena var detta en absurd tanke.
Där berodde allt på furstens väpnade makt. Men legotrupper
dugde ej. De och deras kondottierer hade längesedan låtit de
kommersiella synpunkterna ersätta de militära. Hären måste bestå
av undersåtar, bundna vid landets gränser. Det absoluta
beroendet av fursten var förutsättningen för pålitlig slagkraft. Alltså
medborgarhärar utan medborgaranda. Machiavelli söker med
exempel från skilda tider visa, att legohärar äro underlägsna
medborgarhärar. Men vari styrkan hos exempelvis Roms bondehärar
bestod, observerar han ej. Själva samhällena intressera honom
ej, icke ens hans eget. Statens grund och väsen har aldrig
bekymrat den frejdade statsfilosofen.
I den populära uppfattningen står Machiavelli främst såsom
bärare av sveket såsom medel. Detta är dock ej något för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
