Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 4 sept. 1940 - Johan Banér och vår tid. Av Gustaf Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillrättalagt möjligheterna för ett studium av personlighetens inflytande på
det historiska skeendet.
Banérs liv var sannerligen ingen dans på rosor. Han fick starta
som barn med att på späda gosseaxlar bära tyngden av sin faders
nesliga avrättning. Hans militära utbildning gick i en
utomordentligt hård skola, som från början gjorde honom förtrogen med krigets
natur — ansträngningar, fara och död. Hans mannaår voro en enda
våldsam kamp med alla fältlivets friktioner och svårigheter, och
hans tidiga död skedde under ackompanjemang av för rikets öde
avgörande hektiska rådslag och påfrestande strider.
I en serie av ovanligt expressiva satser har författaren fångat
innebörden av begreppet fältherregeni, som han icke tvekar att i
fullaste utsträckning tillämpa på Banér. Han hade det sjätte sinne,
som lät honom ana svagheten i motståndarens ställning och
upptäcka brister, osynliga för ett vanligt öga. Samtidigt ägde han
djärvhet och mod att gripa chansen och taga på sig ansvaret för väldiga
avgöranden. Endast en man med stor själsstyrka kan våga detta
och sedan hålla ut även då riskerna växa och nederlaget synes hota.
Det är framför allt i skildringen av Wittstocksslaget, som dessa drag
bli så påtagliga och övertygande.
En sida av Banérs karaktär, som kan förefalla överraskande, är
hans religiositet. Den hade grundlagts i barndomen av hans fromma
moder och den följde honom livet igenom. Ur ett torrt och sakligt
affärsbrev, skrivet kort före slaget vid Breitenfeld, får man veta, att
Banér till sin själs hugsvalelse lät anskaffa en evangelisk bibel i så
litet format, att han kunde bära den i fickan.
Samtidigt som författaren låter oss stifta bekantskap med
fältherrens många stora och positiva sidor, låter han sig angeläget vara
att icke fördölja hans svagheter — maktlystnad, våldsamhet,
ofördragsamhet och brist på sinnets balans. Därigenom blir bilden starkt
levande och allmängiltig och dess aktualitet påtaglig ända in i våra
dagar.
Då Steckzén gör gällande att de väldiga politiska resultaten för
Sveriges vidkommande främst vunnits genom militära maktmedel
och att krigaren därför bör tillerkännas sin givna plats i det
sammanhanget, kan han nog räkna på instämmande i vår tid, då vårt
folk så starkt känner, att vi när som helst åter kunna bli nödgade
att med vapenmakt försvara vad vi äga. Icke minst känna vi
behovet av starka ledare.
Banérs själasörjare gav sin herre följande karakteristik: »Was er
redete, das hatte Hände und Füsse. Was er kommandierte, das hatte
einen gewaltigen Nachdruck.» Bättre kan ej i få ord uttryckas, huru
de män skola vara beskaffade, till vilka ett folk vill lita sig i hårda
tider.
Bland de många utsökt väl valda illustrationer, som pryda arbetet,
finnas avbildningen av två kompanifanor, tillhörande Johan Banérs
livregemente. Den ena bär inskriften: »Vincere aut mori» (segra
eller dö), den andra »Pro religione, lege et grege» (för religionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
