Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 4 sept. 1940 - Lettlands väg till Sovjet. Av William Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringens avsikter och beslut samt att vaka över att »inget skadligt
ryktessmideri bedrives på arbetsplatserna». En annan uppgift för
dessa råd är att verka som förlikningskommissioner, då konflikt
hotar att uppstå mellan företagets ledning och de anställda. De
representera även i övrigt arbetarna inför arbetsgivaren och de statliga
myndigheterna, avsluta kollektivavtal, vaka över iakttagandet av
arbetarskyddslagen etc. Denna senare har utarbetats under den
föregående regimen, delvis med den svenska arbetarskyddslagstiftningen
som förebild.
Alla dessa nyheter infördes omedelbart efter regeringen
Kirchensteins’ tillträde. Emellertid ansåg man det inte vara tillfyllest att
ge dessa så att säga ideella koncessioner åt arbetarna. Man måste
komma med något mer reellt för att visa, att man verkligen ville
deras bästa. Till den ändan förordnades omedelbart om vissa
löneförhöjningar för de sämst betalda, och en minimilön fastställdes,
gällande för hela landet. Denna löneförhöjning torde närmast avse
att kompensera den genom de onormala förhållandena ute i Europa
inträdda varuprisstegringen. Den nya lagen gäller arbetare inom
hantverket, handeln och industrin, transport- och byggnadsväsendet
och innebär, att varje löntagare, som hittills arbetat för 25 santim
(cirka 20 öre) i timmen eller ännu mindre, erhåller 20 %
löneförhöjning och garanteras en minimilön av 30 santim i timmen för
kvinnor, 40 santim för män. Samma procentsats tillämpas för löner på
26—75 santim i timmen. Arbetare med en timpenning på 76
santim—1 lats få 15 % tillägg; för högre timpenning än 1 lats beräknas ingen
höjning.
Regeringen Kirchensteins lade från början särskilt an på att vinna
industriarbetarna och med dem jämställda. Något annat var ju för
övrigt icke att vänta. Bönderna ansågos ha orättvist gynnats under
den föregående regimen, vilken hade sitt säkraste stöd just bland
befolkningen på landsbygden (Ulmanis var själv utbildad agronom).
Därifrån rekvirerades elittrupperna i hemvärnet, vilket framvuxit
under Ulmanis’ ledning och ansetts mer pålitligt nationalistiskt än
armén. (Liksom de motsvarande organisationerna i Estland och
Litauen upplöstes det lettiska hemvärnet, aizsargi, så fort
sovjetstyret skaffat sig en tillräckligt stark position.) Som bevis för den
orättvisa skillnad, som tidigare skulle ha gjorts mellan lant- och
stadsbefolkningen, anförde man bl. a., att endast den senare pålagts
den nyaste extra krisskatten, medan landsbygden sluppit helt undan.
Denna skatt avskaffades nu helt och hållet. Vidare utlovade man till
arbetarnas bästa det strängaste övervakande av att
åttatimmarsdagen noggrant skulle komma att iakttas, även då det gällde
säsongarbeten etc.
Efter Lettlands formella anslutning till Sovjetunionen, om vilken
skall talas mer i det följande, grepo sig myndigheterna an med att
utplåna de ännu bestående resterna av »storbondesystemet». Några
storgods funnos visserligen ej, då nämligen jorden redan år 1920 vid
en genomgripande agrarreform uppdelades i smålotter, varvid ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
