Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Montesquieu och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inför europeisk publik prisades som den moderna lagstiftningens
mästerverk. Sverige har icke blott inom sin särskilda statskrets
utan också därutanför spelat en roll, som för England i tankarna.
Den insats, det gjort för den konstitutionella friheten, kan ställas
vid sidan av dess stora bragd för tryggandet av trosfriheten. Den
är ock ett barn av samma anda, som möter på det sociala området.
Livegenskapen vann aldrig insteg i Sverige och bekämpades av
dess regering i de baltiska och tyska länder, som kommit under
dess herravälde. På Sverige skulle man kunna lämpa Geijers ord
om Gustav II Adolf: »så långt hans namn hade gått, var det en
hoppets stråle för de förtryckta».
Det redan sagda talar avgjort för en positiv lösning av det i
underrubriken angivna problemet. Ett folk, som är oavlåtligt
verksamt för utmejslandet av sitt statsskick, kan förmodas
därvid ha tagit ledning av den egna erfarenheten och icke följt
främmande mönster. Alldeles särskilt kan så antagas ha varit fallet
vid själva slutspurten. Något säkert påstående kan dock härvid
icke göras. Frågan om inhemskt eller främmande måste rimligen
undersökas från fall till fall. Överraskningar kunna alltid möta.
England, som företer en ofta omvittnad kontinuitet i sin
författningsutveckling, har under 1800-talet och tidigare sneglat åt
kontinentala förebilder, när det gällde organisationen av dess
förvaltning. Schweiz’ uråldriga frihetstraditioner voro, såsom en
svensk forskare visat, icke tillfyllest, när det under sistnämnda
århundrade gällde införandet av ett modernt
folkomröstningsinstitut. En doktrin måste till, låt vara den bestods av en
schweizare, Jean Jacques Rousseau, och denne vid dess
utformning i sin ordning stimulerats av sin hemstads konstitution. Vore
det då så egendomligt, om även Sverige vid tillkomsten av vår
ännu gällande regeringsform, såsom samme svenske forskare och
hans lärjungar i strid med en äldre åsikt under senare tid gjort
gällande, låtit en annan 1700-talsdoktrinär, Montesquieu, hjälpa
sig, när det gällde att nå fram till en syntes av våra rika och
därför alltför förvirrande erfarenheter? Frågan förtjänar att
omsorgsfullt undersökas utan hänsyn till om resultatet behagar
eller icke behagar det patriotiska känsloomdömet.
Ett besvarande av frågan om Montesquieus betydelse för 1809
års RF blir icke möjligt utan att först en närmare analys
företages av den förres system. En sådan har rimligen ofta presterats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
