Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Montesquieu och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptaga en kamp med folkrepresentationen vore för kronan helt
utsiktslöst. I rättrogen Montesquieusk anda talar också Blackstone
om kronans blandade natur: den är en del av legislativen men
samtidigt ensam exekutiv myndighet.
När vi med den nu verkställda analysen av Montesquieus system
i tankarna vända oss till det, som upprättats av 1809 års män,
frapperas vi både av likheter och olikheter. De förra visa
rimligen icke utan vidare att påverkan föreligger. De senare åter
utesluta, att ett positivt inflytande kan ha ägt rum.
Gemensamt med Montesquieu har 1809 års RF det
individualistiska frihetsideal, kring vilket den så omsorgsfullt slår vakt
genom den välkända § 16: konungen bör rätt och sanning styrka
— — — ingen fördärva eller fördärva låta etc. etc. Men då den
märgfulla formuleringen via frihetstidens regeringsformer går
tillbaka ända till landslagens konungabalk, kan någon påverkan
från Montesquieu i princip icke komma i fråga.
Överensstämmelsen beror på gemensam germansk härstamning. Icke för intet
förklarar Montesquieu, att engelsmännen hämtat idén till det
statsskick, han presenterar som det ideala, från Germaniens
skogar. Dock förekommer det germanska frihetsidealet i s. a. s. olika
varianter hos Montesquieu och 1809 års män. Hos den förre
framträder det — om också ej så tydligt som hos Locke — i
naturrättslig form, hos de senare åter i positivrättslig. Skillnaden är
dock icke alltför stor. Den sammanställning, man i den citerade
paragrafen gör av »rätt och sanning», »vrångvisa och orätt»,
visar, att man i Sverige ännu vid tiden för tillkomsten av vårt
nuvarande statsskick var hemfallen åt den sammanblandning av
juridiska och etiska normer, som naturrättslärarna ha gemensam
med Englands »common law» och annan primitiv folklig rätt.
Domstolarnas självständighet både vis à vis konung och
ständer, klart proklamerad också i RF § 16, visar desslikes
överensstämmelse med Montesquieus idéer. Har påverkan ägt rum, bör
den dock konstateras redan vid tillkomsten av § 16 i 1772 års RF,
vilken »såsom befordringsmedel till envälde och tyranni»
bannlyser alla extraordinarie domstolar. Att främmande doktrinär
påverkan i sådant sammanhang ägt rum är också otvivelaktigt.
I den utgående frihetstidens kamp för den individuella
rättssäkerheten åberopade man nämligen gärna den dock ytterst från Locke
härrörande läran om boskillnad mellan den lagstiftande och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
