Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Montesquieu och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagskipande makten. Mera än frestelsen att ändra straffrätten i
den stund den skulle tillämpas torde dock, när det gällde den
viktiga del av ständernas utomordentliga domsrätt, som bestod i
rådsansvarets utkrävande, ha betytt föreningen av åklagare och
domaremakt hos samma myndighet.
Avvikelserna från Montesquieu i fråga om den dömande
makten äro emellertid också påtagliga. Konungen är i enlighet med
svenska traditioner, som gå tillbaka till 1200-talet, högste domare,
låt vara detta närmast är en ärorik form allenast. I stället är
ständernas avhysning från domaremakten vida radikalare än
Montesquieu fordrade. Denne hade i vetskap om att överhuset
var Englands högsta domstol tillerkänt den del av »corps
legislatif», som han organiserat efter överhusets mönster, rätt att
döma, tydligen i sista instans, och därvid med hänsyn till att den
själv varit med om att stifta lagen — förunderliga avvikelse från
maktskillnadsläran! — jämka dess bokstav enligt dess anda. 1809
års män ha ej ett ögonblick reflekterat på att återgiva ständerna
den ställning som högsta justitierevision, de innehaft under
frihetstiden. Montesquieu gör i hågkomst av Englands
»impeachment» den mer demokratiska delen av »corps législatif» till
åklagare, den mer aristokratiska till domare i fråga om höga
statsförbrytelser. 1809 års män bannlysa ur den riksrätt, som sitter
till doms över stats- och justitieråd, varje parlamentariskt element
och reservera endast åtalsmyndigheten åt ett ständerutskott.
Ha olikheterna mellan Montesquieu och 1809 års män, när det
gäller den dömande makten, avsett detaljer, så bli de, när det
gäller övriga statsfunktioner, principiella.
Lagstiftningen spelar i 1809 års RF en mycket blygsammare
roll än hos Montesquieu. Den är alls icke identisk med högsta
makten, med suveräniteten. Det svenska lagbegreppet är utpräglat
materiellt. Det bestämmes i den enda § av etthundrafjorton,
som regeringsformen ägnar åt stiftandet av vad
konstitutionsutskottet kallar »lagar i deras egentliga bemärkelse», § 87, genom
en uttömmande uppräkning av dess underarter såsom civil-,
kriminal- och kyrkolag. 1809 års män ha stannat inför det
lagbegrepp, som ursprungligen föresvävat Locke och Montesquieu
och av dem lika väl som rättsbegreppet, varmed det
sammanfaller, hämtats från Germaniens skogar. Den i sista hand
romerskrättsliga föreställningen om lagen såsom ett verktyg i
lagstiftarens hand för förverkligandet av vad syften som helst har ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
