Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Montesquieu och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhållit sitt svar. Positivt har det endast i ringa utsträckning
kunnat bli. Så mycket mera positivt blir svaret å underrubrikens
fråga. Någon annan allvarlig konkurrent till den läromästare,
som närmast stått 1809 års män till buds, d. v. s. den nationella
erfarenheten, än Montesquieu har nämligen aldrig blivit anmäld.
Till sist blott några ord med anledning av en invändning, som
vore att vänta med hänsyn till denna undersöknings patriotiska
upptakt. Låt så vara, kunde man säga, att vår författning
ursprungligen vilar på nationell grund. Sedan 1809 har den dock i
grunden förändrats om också icke så mycket på papperet så dock
i verkligheten. Det är allom känt, att på vänsterns tillskyndan
under öppet åberopande av Englands exempel en parlamentarism
etablerats, som står i uppenbar strid med 1809 års
maktdelningssystem. Är det ej i grunden en engelsk författning vi ha att värna?
Häremot må invändas, att utländska slagord ej behöva visa
något om de faktorer, som varit i realiteten verkande, och det lika
litet, när det gäller vår författnings utveckling, som när det
gällde dess tillkomst. Den parlamentariska apparat, med vilken
våra riksdagsmän dagligen arbetat, har säkerligen betytt mer än
alla »Lesefrüchte». Tack vare den självständiga ställning, som
ett från frihetstiden principiellt sett övertaget utskottsväsen har
skänkt riksdagen gentemot regeringen, har vår parlamentarism
fått en helt annan karaktär än den engelska. Detta är känt och
vittnat. Sverige har ju ägt en hemmagjord parlamentarism
under det adertonde århundradet. Vad chockerande ligger det då
ur nationalitetssynpunkt däri, att det skaffat sig en sådan igen
under det tjugonde? Härpå skall dock ej tryckas. Högern har
ju alltid visat hän på frihetstiden som ett varnande exempel, och
vänstern har tämligen mangrant sökt göra sig urarva därav. Här
skall i stället visas hän på att enligt vittnesbörd av en nutida
svensk rättslärd, som gjort riksdagens finansmakt till föremål för
en ingående undersökning, det är den, som skänkt riksdagen
herraväldet ej blott över förvaltningens organisation utan också över
urvalet av de män, som skola styra riket. Men det var just denna
makt som ständerna 1809 förbehöllo sig själva allena kanske icke
utan förkänsla av att med den skulle allt annat med tiden falla
dem till. Så har i alla fall kontinuiteten med 1809 års principer
på sitt sätt bevarats. Så vilar även det statsskick, som i dag
praktiseras, på svensk grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
