Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Samhällsanda och Anjalaanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock intet europeiskt land, där yttrandefriheten för närvarande
är större än i vårt land. Ingen kan i princip önska vår fria
opinionsrätt beskuren. Men ingen lärer tro, att vi frälsa oss ur tidens
ondska genom att »käfta» som om ingen ondska funnes.
Det har icke lyckats regeringen att dämpa all oro och rörelse.
Tvärtom kannstöpes det mer än någonsin, i de flesta fall i lojalaste
syfte och av ädlaste patriotiska motiv. Mycket av oron har sin
rot i bristfälliga informationer till folket. Ibland frågar man sig
verkligen, om inte den officiella förtegenheten drives onödigt långt.
Å andra sidan måste man förutsätta starka skäl för sekretessen,
eftersom ett lyftande av denna skulle bespara de styrande mycken
ilska och smälek från folket — verkligheten är nog oftast ej lika
underbar som ryktenas dikt. Mångas oro bottnar i en lätt
förklarlig misstro till de män, som först åstadkommit nedrustningen och
sedan länge spjärnade mot försvarets stärkande men som
fortfarande ehuru i ny anda leda landets öden. Säkerligen skulle många
dessutom ha förhållit sig tålmodigare, om statsministern i sina
tal till nationen varit mindre dekreterande och polemiserande men
mera vägledande och vädjande. Det är en stor brist hos vår
ministärs chef, att han har ett så litet nationellt register att spela
på; i motsats till en del andra arbetarledare har han aldrig mäktat
ge värmande och sammansvetsande uttryck åt det historiska arvet
och den historiska nutidsuppgiften, och sällan har han sagt de
förlösande och tändande orden, när det gällt att forma vår
vardagliga pliktmedvetna strävan till ett led i en nationell renässans.
Och ändock har man icke rätt att tvivla på hans ärlighet i
omsorgen om den nationella samling, som vars främste målsman han
icke minst efter valutgången framträtt.
Den enighet, som tidsläget uppfordrar till, är givetvis intet
självändamål. Och den har sitt givna syftemål: att bevara det yttre
oberoendet. Det måste därutöver finnas en sfär för individer och
grupper att tycka och tänka fritt. De vid valen besegrade
partierna ha visserligen plikt att lära av tiden men även plikt att
till det yttersta hävda sin övertygelse om försvaret, om
finans- och näringspolitiken o. s. v. De, som aldrig trott på klasspolitikens
välsignelser, ha icke blivit omvända, därför att ett klassparti nu
triumferat. Men de ha i det svåra läget en skyldighet att
eftersträva samarbete med detta parti, så länge det avstår från att
driva en ensidig klasspolitik och så länge de yttre trångmålen
bedömas efter samma svenska måttstock och i samma anda av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
