Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Helsingfors universitet — 300 år. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att universitetsarbetet återupptagits i sin fulla utsträckning efter
den långa av kriget förorsakade pausen.
Ivar A. Heikel, professor emeritus i grekisk litteratur,
universitetets rektor 1907—1911 och 1920—1922, har till 300-årsjubileet
utgivit en ståtlig volym, som behandlar Åbo akademis och
Helsingfors universitets historia från 1640 till 1940. Den åldrige veteranen
i vetenskapens och de fosterländska strävandenas tjänst — han
fyller 80 år efter några månader — har här skapat ett
monumentalt verk, som sammanknyter till ett helt den hittills utkomna
litteraturen rörande universitetets växlande öden och lärdomslivets
utveckling i Finland från en anspråkslös början till allt rikare
blomstring, med tillägg av nya, värdefulla upplysningar hopletade
av honom ur arkivens gömmor. Särskilt tacksam är man för de
utförliga personalierna rörande enskilda universitetslärare och de
livfullt tecknade bilderna ur den akademiska miljön. Professorn i
teoretisk filosofi, Eino Kaila, har i en för utländska läsare avsedd
publikation skrivit en kortare översikt. Huvudintresset
koncentreras här på det idéhistoriska sammanhanget, som författaren
klarlägger på ett tankedigert och fängslande sätt.
Åbo akademi, en skapelse av Per Brahe, hade under
stormaktstiden, liksom rikets andra universitet, huvudsakligen till uppgift
att utbilda präster och ämbetsmän. Om en fruktbringande
vetenskaplig verksamhet i egentlig mening vid sidan av undervisning,
examina och torra, kompilerande latinska disputationer kan man
knappast tala. Den nyskolastiska, av de klassiska auktorerna och
den ortodoxa teologin bundna lärdomen, som ledde till
universitetens stelnande i hävdvunna former, lämnade dem oberörda av
tidens kraftigt uppblomstrande empiriska tänkande, såsom ofta
påpekats i litteraturen, senast av Bengt Hildebrand i hans arbete om
Kungl. Svenska vetenskapsakademiens förhistoria och
grundläggning. »Nära hundra år — skriver Eino Kaila — förflöto efter
grundandet av det finska universitetet, innan det upphörde att vara
blott en traditionsbunden läroanstalt för att bliva en härd för den
fria, kritiska och skapande forskningen.» Men det var dock av
utomordentlig betydelse för Finlands kulturliv, att dess söner nu
kunde få akademisk utbildning i sitt eget land, utan att resa över
havet till universitetet i Uppsala.
Sina lärarkrafter fick Åbo akademi under 1600-talet och långt in
på 1700-talet till mycket stor del från Sverige, och därifrån kommo
även många av studenterna. Någon väsentlig skillnad mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
