Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Helsingfors universitet — 300 år. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkgruppen. Orientalisten Georg August Wallin vann
världsrykte genom sina djärva färder tvärs genom det okända Arabien.
Porthans idé, att Finland hade sin egen historia vid sidan av
Sverige, hävdades av flera flitiga forskare. Naturvetenskaperna och
matematiken hade även de framstående representanter. Johan
Vilhelm Snellman bragte Hegel i högsätet i det filosofiska
tänkandet hos oss, såsom Eino Kaila sakkunnigt utlägger. Hans
arbete »Läran om staten» blev en bekännelseskrift för
finskhetsrörelsen. Förlusten av Åbo akademis rika boksamling ersattes
snart med ett nytt universitetsbibliotek. Det fick sitt hem i den
fulländat sköna byggnad, som uppfördes av arkitekten J. C. L.
Engel, skaparen av universitetets huvudbyggnad. Universitetet
åtnjöt sin kanslers, tronföljaren Alexanders, mäktiga beskydd.
Detta behövdes i sanning, ty gång på gång hotades vår
högskola av den ryska obskurantismens skuggrädsla.
Ministerstatssekreteraren i Petersburg greve B. H. Rehbinder och efter hans
död 1841 hans efterträdare greve Alexander Armfelt hade all
möda att avvärja självhärskaren Nikolaus I:s vrede, då
studenterna företagit sig någonting som uttyddes som farliga symptom
av förbjudna frihetsidéer eller rent av som riksfientligt.
Censuren vilade tung över den framväxande tidningspressen.
Kulmen av restriktionerna nåddes då man år 1850 inskränkte finska
språkets användning i tryck till ämnen, som åsyftade religiös
uppbyggelse och ekonomisk nytta.
Inte ett ljud fick tränga fram till offentligheten av den
växande oppositionen mot den byråkratiska tvångsregimen. Under
det orientaliska kriget fanns det i Finland rätt många, som med
hemlig längtan blickade västerut. Sverige var ju så gott som
västmakternas bundsförvant. Skulle icke det gamla moderlandet
finna en utväg att komma det förtryckta Finland till hjälp? Men
en överväldigande stark opinion avvisade med förskräckelse
varje tanke i denna riktning. Finland hade Nikolaus’ kejsarord
att trygga sig till; en obrottslig trohet mot honom och hans rike
måste vara bestämmande för dess politiska inställning. Och
dessutom, hade inte den engelska flottan mot all folkrätt härjat våra
kuster och bränt eller kapat våra handelsfartyg?
Belöningen för denna resignerade lojalitet uteblev icke. När
friskare vindar började blåsa från öster efter Nikolaus I:s död,
när Finlands vän Alexander II besteg tsarernas tron, var tiden
inne att ge politiskt innehåll åt den fosterländska stämning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
