Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Helsingfors universitet — 300 år. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finskhetsrörelsen var alls icke fientligt inställd gentemot de
gamla svenska kulturidealen, tvärtom. I det tal, som
elokventieprofessorn J. G. Linsén höll vid invigningen av universitetets nya
vackra hyggnad vid Senatstorget år 1832, yttrade han bl. a.:
»Av skandinaviskt ursprung är emellertid den högre bildningens växt. Ehuru
måhända röjande en artförändring, bibehåller den dock sina väsentliga
kännetecken. Har man rätt att beklaga sig över detta förhållande? Skall man önska,
att finnarna måtte äga en skarpare tecknad individualitet än något annat folk på
jordens rund? Skola de stå helt och hållet isolerade från det stora
brödraförbundet? — — — För finnarna var åtminstone den skandinaviska kulturen välgörande:
den har mildrat tonen av deras liksom inneburna svårmodighet och sorgsenhet,
öppnat deras blick till en friare, gladare åsikt av livet och naturen, stämt sinnet
till mera behjärtenhet och mod, då mänsklighetens angelägenheter upprymma
själen. Åbo akademi, ehuru uppammad vid Sveas modersbarm, såsom högskolorna i
Uppsala och Lund, följde dock icke, med förkvävande av all egendomlig drift, den
svenska nationalitetens fordringar. Man har ock därför gjort henne tillvitelsen av
fennomani, som i den oväldiges ögon måste hedra henne. Den oförgätlige Porthan
lyser härligast bland alla genom sin i inhemsk dräkt klädde förtjänst: kärleken
till finska språket, skaldekonsten och historien blev hans levnadslust, hans ädlaste
vederkvickelse. — — —»
Klart framträdde känslan för det omistliga svenska kulturarvet
vid universitetets 200-årsfest år 1840. Bland gästerna från Sverige
befann sig" den finskfödde skalden Frans Mikael Franzén, som
hyllades med obeskrivlig entusiasm och bekransades som
jubelmagister vid promotionen. En efter en flöto under dessa år Fänrik Ståls
sägner ur Runebergs inspirerade penna. Det var icke endast den
finske soldatens bragder under »Finlands sista krig», som här
förhärligades i idealiserad gestalt, utan även vapenbrödraskapet
mellan finnar och svenskar i deras kamp mot arvfienden. Minnena
från den svenska tiden förknippades här oförglömligt med den
mäktigt framkvällande finska nationalkänslan. »Sägnernas»
fosterländska patos fann sin starkaste resonans hos
universitetsungdomen. »Vårt land» blev Finlands nationalhymn, då den första
gången sjöngs vid studenternas majfest 1848.
Den vaknande nationalkänslan visade sig i ett allt intensivare
arbete för det finska språket och den fornfinska poesien. År 1831
stiftades Finska litteratursällskapet, 1835 utgav Elias Lönnrot
Kalevala, år 1849 i en andra, tillökad upplaga. Mitt under den
nikolaiska. periodens yttre tryck gick det vetenskapliga livet inom
och vid sidan av universitetet en ny blomstring till mötes. Finska
Vetenskapssocieteten stiftades år 1838, Finska läkaresällskapet
år 1835. Några snillrika forskare gjorde Finlands namn känt över
hela den civiliserade världen. Matthias Alexander Castrén
öppnade genom sina resor i Ryssland och Asien oanade vyer för
kännedomen av de kringspridda spillrorna av den finsk-ugriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
