Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Helsingfors universitet — 300 år. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland in i det europeiska »framåtskridandets» malström. Vi
arbetade med ett ungt folks hela energi på att bringa Runebergs
ord »vårt land är fattigt, skall så bli» på skam. Ännu en gång,
under den sista stora hungersnöden 1867—1868, måste folket
anlita bonden Paavos utväg att blanda till hälften bark i brödet,
men sedan gick det stadigt framåt mot stigande välstånd. Den
andliga odlingen fortskred i folkbildningens tecken. Att den
begynnande industrialiseringen och den starka folkökningen skulle
alstra nya sociala problem och att folkbildningen till sist skulle
bidraga till att bereda marken för den ännu okända klasskampen
med socialismen som direktiv, kunde framåtskridandets
entusiastiska målsmän icke förutse.
Tillsvidare var det icke de sociala frågorna utan språkfrågan
som behärskade politiken. Den gamla romantiska
finskhetsrörelsen utmynnade under de friare förhållandena i en politisk
dragkamp mellan »fennomaner» och »svekomaner». Striden stod om
de förras, såsom det länge sedan medgivits på svensksinnat håll,
berättigade krav på finskans likställighet med svenskan inom
administrationen, vid domstolarna och i de högre läroverken,
reformer som i en del punkter avvisades av de senare som förtidiga
och som oförenliga med det finska språkets ännu outvecklade
nivå. Först i ett senare stadium blev den finska folkmajoritetens
och finskans absoluta husbondevälde »fennomanernas» mål.
I centrum av detta sjudande liv inom nationen stod
universitetet med sin ännu så gott som uteslutande svenskspråkiga och för
det mesta konservativt anlagda lärarkår och sina mellan de två
språkpartierna delade studentnationer. Antalet lärostolar ökades
efterhand. Den vetenskapliga produktionen hade att uppvisa allt
flere betydande förmågor och några verkligt stora namn.
Helsingfors universitet fick plats bland Europas mest ansedda
högskolor. Jag hänvisar i detta avseende till Heikels uttömmande
redogörelse. Den akademiska världen bibehöll en stor del av sin
traditionella opinionsbildande roll i det politiska livet —
universitetsrektors inskriptionstal vid början av varje termin
betraktades ofta som verkliga programtal — men den praktiska
politiken diskuterades och sköttes av den regelbundet sammanträdande
lantdagen, den inhemska, av fosterlandsälskande män bestående
regeringen (senaten) och den nyskapade politiska tidningspressen,
som likväl i viss mån var underkastad den ännu bestående
censuren efter en kort period av pressfrihet. Allt talrikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
