Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9
- Några språkriktighetsfrågor. Av Erik Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÅGRA
SPRÅKRIKTIGHETSFRÅGOR
Av professor ERIK NOREEN, Lund
Innebörden i ordet språkriktighet torde för ett par
generationer i väsentlig mån ha bestämts av Adolf Noreen genom
hans berömda skrift »Om språkriktighet» (1885). Jag skulle tro,
att Noreen fått mycket av sin syn på frågan från sin lärare
Mårten B. Richert, ett ljust huvud och en stimulerande
personlighet, om vilken Noreen alltid uttalade sig i mycket uppskattande
ordalag.
Den idéhistoriska bakgrunden till »Om språkriktighet» skall jag
inte gå in på. Det faller numera i ögonen, i hur hög grad den
lära, som här framföres, är ett barn av sin tid. Det är
betecknande, att Noreens något äldre samtida Esaias Tegnér d. y. kom
fram till nästan samma norm för språkriktighet, fastän de bägge
stora språkmännen i en hithörande specialfråga,
rättstavningsfrågan, sammandrabbade med betydande buller och brak. Noreen
kallade sin ståndpunkt »den rationella». Tegnér formulerade
normen så: »bäst är det som lättast givet lättast förstås». Här
framträder en tidstypisk ensidighet: man utgår ifrån att språket
blott och bart är ett meddelelsemedel.
Som mörk bakgrund till den »rationella» ståndpunkten ställde
Noreen dels den »litterärhistoriska», dels den »naturhistoriska»
ståndpunkten. Den förras norm är en viss förfluten periods
språkbruk. Denna period brukar få namnet »klassisk». Den
senare riktningen uppställer bruket (usus) som högsta norm.
Det är klart, att dessa båda ståndpunkter i princip är nästan
identiska. Det är det faktiska bruket, just nu eller vid någon
förfluten tidpunkt (som icke behöver vara avlägsen) som avgör
frågan: vad är riktigt? Om alla bildade nu känns vid ordet
meddela, så är detta »riktig» svenska. Om alla bildade år 1820 kändes
vid ordet ambradoft, så var det år 1820 riktig svenska, och
traditionalisten menar, att det är så fortfarande.
För att få dessa båda ståndpunkter att framstå som orimliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0602.html
