Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Helsingfors universitet — 300 år. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vårterminen 1915 funnos 3,006 närvarande studenter, av dem 2,302 manliga
och 704 kvinnliga, höstterminen 1939 6,570, av dem 2,364
kvinnliga. Omkring 1,000 eller 15 % av dessa 6,570 voro svensktalande.
Lärarnas antal utgjorde år 1915 sammanlagt 236, år 1939 346. Men,
såsom jag ovan framhållit, det är icke storleken av ett
universitet utan dess intellektuella nivå, som är det avgörande. Det har
klagats över att studiekapaciteten på senaste tid gått tillbaka
bland studenterna, kanske beroende på att flertalet av dem
numera saknar det stöd, som ges av hemkultur.
Universitetslärarnas vetenskapliga nivå är fortfarande anmärkningsvärt hög.
Det nyss utkämpade kriget för Finlands tillvaro som
självständig stat har av Helsingfors universitet krävt tunga offer av ung
arbetskraft. Omkring 250 eller 6 % av de under höstterminen 1939
som närvarande anmälda manliga studenterna ha ljutit döden för
fosterlandet, medan andra blivit invalider. Kriget har
sammangjutit vårt folk till ett enda block i den fasta viljan att försvara
landets dyrt vunna frihet. Det har åter en gång ådagalagt, att
ingenting kan skilja finskt och svenskt i Finland, när denna
frihet står på spel. Det vore väl alltför optimistiskt att förutsätta,
att den långvariga språkstriden definitivt blivit bilagd, men den
har dock under intrycket av det gemensamma fosterlandets fara
förlorat sin udd, såsom det synes, i ännu högre grad än det skedde
år 1899 och 1918. Finlands svenskar hade anledning att känna
sig förfördelade, då antalet svenskspråkiga professurer vid vårt
enda statsuniversitet inskränktes till 15. Men principen blev dock
fastslagen: svenskspråkiga studenter ha rättighet att där erhålla
undervisning och bli examinerade på sitt modersmål.
Vad det finska Finland beträffar, har kriget ytterligare stärkt
insikten om dess oupplösliga samhörighet med den skandinaviska
Norden, framför allt Sverige, trots olikheten i språk. Detta gäller
i främsta rummet universitetets finskspråkiga lärare och
lärjungar. Varje gång, då Finlands fäderneärvda samhällsordning
hotas av yttre fiender, framstår denna samhörighet i
blixtbelysning. Intet folk kan lösgöra sig från sitt historiska förflutna utan
att förlora något av sig själv. Universitetets 300-årsjubileum har
påmint oss om att dess historia går tillbaka till den dag, den 26
mars 1640, då den unga drottning Kristina i Nyköping
undertecknade det fundationsbrev, enligt vilket »en akademi eller ett
universitet» skulle inrättas i Åbo, »vårt storfurstendöme Finland till
heder och prydnad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
