Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - »Finlands sak är vår». Av Mauritz Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska folket ej minst hos oss, som älska att kalla sig bildade. Man
påträffar nog alltjämt den uppfattningen, att, om vi göra oss
riktigt små och osynliga, stormen skall gå oss förbi, även denna gång.
Eller man säger att vi ha haft ryssen i Finland in på knuten i
mer än hundra år förut. Och det gick bra! Bortsett från
cynismen i resonemanget: är det verkligen möjligt, att vi kunna bortse
från det i grunden förändrade strategiska läge, som inträtt, om
sovjetmakten inrättar flygbaser vid Torne älv, utefter Bottniska
vikens östra strand, på Åland? Luftkriget i våra dagars mening
fanns icke 1809—1918! Det är den avgörande skillnaden mellan då
och nu.
År 1938 ryckte vi upp oss till en framstöt. Vi begärde samman
med Finland garantimakternas medgivande att vissa befästningar
skulle få göras i en yttre gördel av Ålands-arkipelagen. Allt gick
bra till dess ärendet kom till Sovjet. Inför dess höjda varnande
finger blev det alldeles tyst om saken. Den kom bort helt enkelt!
Framför allt i riksdagen. I dagarna har Finland gått vidare på
sin via dolorosa, försäkrat att Ålandsöarna skola förbli obefästade
och i Mariehamn inlogerat en kraftigt bemannad
kontrollkommission från Ryssland. Man kommer att tänka på stormvarningar.
Några dagar efter Moskvafreden den 12 mars tillkännagav
utrikesministern att förfrågan ingått från Finland om vi vore
hågade för försvarsförbund. Vi fingo också veta, att svaret blivit
ett löfte att grundligt överväga saken.
Det gjordes gällande på sina håll att Ryssland skulle betrakta
ett svenskt-finskt försvarsförbund såsom ett brott mot
fredstraktaten. Har en rysk démarche i denna riktning förelegat, kan man
förstå Finland, om det sedermera avrått från försvarsförbund av
officiell karaktär. Hos oss får man höra klokt folk säga: Tyskland
skulle icke tillåta detta försvarsförbund av hänsyn till Sovjet;
Sovjet skulle tillägga försvarsförbundet ett offensivt syfte, som till och
med kunde tagas till förevändning för ny och ofördröjlig attack.
Så säger man. Men tror man då verkligen att frånvaron av
försvarsförbund skulle avhålla Sovjet från attack i lämpligt
ögonblick? Om man får något svar på en sådan fråga kan det väntas
bli följande: Det är väl i alla fall tydligt att vi vilja försvara oss,
och det är summan!
Utan alla informationer hava vi som sagt icke lämnats.
Förutom det nyss anförda har man att erinra sig en passus av samma
tal inför Publicistklubben, vari utrikesministern redogjorde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
