Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Hellas — det odödliga. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstår att se. En annan sådan magnet är den yttersta delen av
Balkanhalvön, Grekland. Folk efter folk, så långt vi kunna leta
oss tillbaka med traditionens och fyndens hjälp, har hamnat
innanför dess förrädiska berg. Mången har måst uppgiva försöket
att tränga dit in, andra ha förblött där innanför. Få äro de, som
lyckats hålla sig kvar mer än en kort tid. Ingen har i längden
kunnat klara sig. Fenicier, perser, turkar, franker, slaver,
venetianer, alla ha de omsider varit lyckliga över att kunna rädda en del
av sin styrka ut därifrån. Grekland, det lilla ofta föraktade folket
med de stolta minnena, de urgamla traditionerna och de små
tillgångarna, detta karga land, där den europeiska kulturen först slog
ut i vårfrisk blom som en lilja en senvinterdag bland kalkhällarna,
Grekland med det primitiva men pigga folket, har haft alla
angränsande europeiska och andra folk till fiender. Dess bruna åkrar
ha färgats av alla slags blod, i dess vikar och sund ligga vapen
och vrakspillror från alla nationers fartyg, vilka haft möjlighet
att leta sig dit ned. Och trots detta lever den grekiska folkrasen
kvar, fortfarande talas ett språk, som torde få anses bättre
konserverat än de flesta ännu talade europeiska, ännu röjer landets
kultur, dess yttre prägel, dess mentalitet, sitt urgamla ursprung.
Det grekiska urelementet tycks vara tvättäkta, hur mycket det
badas och bykes i svett och blod, det går aldrig ur, det bryter
igenom skarpt och tydligt som kanske blott det judiska.
En erövring av Grekland är ingen omöjlighet men har alltid
blivit ett dyrbart företag, och segraren har alltid till slut vunnit en
Pyrrusseger. Det lilla, som landet kan ha av naturtillgångar, har
aldrig någon främling förmått draga nytta av. Däremot har det
alltid kostat enorma uppoffringar att behålla erövringen. Ty
grekerna äro Europas mest frihetsälskande folk, både som nation och
som individer betraktade. Deras historia är en enda frihetshymn
med många strofer, en historia, som också innehåller många för
landets grannar allt annat än ärofulla erinringar. Upprepade
gånger har detta lilla sega folk slagits till marken, med blodet
forsande ur många sår. Men varje gång har det till slut rest sig
igen, oförstörbart likt vidjebusken, som trampas ned men med
första bästa regnskur åter höjer sig, suger nytt liv ur luften och
lerberget, skjuter ut nya, friska blad, gläder sig i sin torftighet
och fäster nya rottrådar djupare bland bergskrevorna, envisare
och trotsigare beredd att bättre uthärda nästa nedtrampning.
Hellenerna äro outrotliga. De och Hellas äro ett. Ingen skall driva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
