Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Litteratur - »Nordens gemenskap». Av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religiösa föreställningar, som man hänför till lägre religion såsom
ödestro, lyckotro, tro på gengångare, demoner m. m. »Likaväl som
det nu för tiden finnes människor, vilkas enda beröring med
övernaturliga ting markeras av en mascot i bilens bakre fönster... så
fanns det även under den förkristna tiden folk, som satte gudarna
åsido i förlitande på trolldomskrafterna.» »Själva
grunduppfattningen av livet bottnade i den sociala livssynen. Individen hade icke
något värde i sig, utan i förbindelse med släkten. Denna rätlinjiga
solidaritet ter sig för oss storvulen och eftersträvansvärd. Likväl
grundade den sig på en alltför snäv livsåskådning.» Det blev också
kristendomens uppgift att bryta de bittra släktfejderna, som följde
av de gamla nordbornas överdrivna släktsolidaritet.
Bilden av »nordisk livsåskådning i kristen tid»
tecknas av biskop Tor Andræ, närmast i anslutning till de tre
förgrundsgestalterna, som kunna sägas vara typiska för nordiska lynnesdrag:
Birgitta, Swedenborg och Kierkegaard. Birgitta är en typ för den
nordiska kvinnan. »Hennes maktvilja är rättfram och stolt, hon
kräver icke som en ynnest men som en självklar rätt att stå jämbördig
vid mannens sida. Men denna starka vilja åtrår inte blott att härska,
den vill framför allt hjälpa.» Hos Swedenborg visar sig den
nordiska livsåskådningen i »strävan mot klarhet, empiri, exakthet». Men
samtidigt visar sig en önskan »att finna en verklighetsgrund även
för religionens aning och längtan». »Det är betecknande, att det enda
betydande namn, som Norden har att uppvisa inom mystikens
historia, tillhör en man, som tillika i utpräglad grad företräder just
den nordiska andens hunger efter empiri, efter klart begripande och
exakt vetande.» Kierkegaards betydelse som exponent för nordisk
livsåskådning ligger i hans starka betoning av subjektivitetens
princip, att »endast den sanning har värde, som blivit en sanning för
oss, vunnits i en kamp med hela vår tillvaro som insats, har
allmänmänsklig syftning och räckvidd».
Humanismens och humanitetens problem i Norden särskilt i
förhållande till kristendomen behandlas av professor Gunnar Rudberg.
Författaren ställer problemen, men överlåter till läsaren att finna
lösningen. För anmälaren har problemen fått följande ställning:
Måhända måste denna lösning bliva subjektiv. Humanismen riktar
sig främst till intellektet, kristendomen främst till viljan.
Intellektuell klarhet och sanning i den goda viljans tjänst, d. v. s. i
gemenskapens tjänst, är måhända en formel, som uttrycker den möjliga
föreningen av humanism och kristendom. Måhända har nyare
kristliga strömningar klarare insett detta, vilket kan förklara
författarens utsago (sid. 216): »På senare tiden har humanismen kanske fått
avstå en del av sitt inflytande åt Oxfordrörelsen...» Att denna
rörelse enligt författaren »ibland synes ha svårt att ge plats åt såväl
humanismen som andra sidor av den jordiska kallelsen», beror väl
snarast på att förf. icke haft anledning att närmare studera huru
denna rörelse söker att levandegöra de kristna kraven på ärlighet
och kärlek just i den jordiska kallelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
